Igår fick jag ett brev från soc om att pappan hade gjort en orosanmälan. Suck. Det var väl väntat.

Ringde idag för att kolla vad som hade hänt. Han skickade ett mail om att vi hade samarbetssvårigheter (no shit Sherlock), att jag hjärntvättar barnen samt att jag är emot en utlandsresa som han vill göra med barnen. 

Jag var så nära att börja gråta igår. Men inte för själva orosanmälan utan för att han aldrig ger upp att jävlas med mig. Dessutom gråter jag inte inför barnen så gråtandet fick jag skjuta upp till en annan gång.

Barn har bott hos mig sedan april månad på heltid, de vill inte träffa sin pappa, de har har ångest av att vistas med han, inte kan jag väl skicka dem på semester utomlands i en vecka?? 

Vi var i ishallen igår, den lilla och jag för att se en bit av storebrors träning. Pappan var också i ishallen. Jag fick tvinga lillen att gå till pappan och hälsa. Han var orolig och ängslig   och förstod inte ens varför han var tvungen att göra det. Hur ska han klara en vecka om han inte ens vågar och vill gå fram nu. Jag förklarade att det ser konstigt ut om han inte skulle gå fram samt att det är bra att säga hej då han inte sett pappan på hela sommaren.

Det kändes bra efteråt, sa han. Men när han gick så var han orolig hur det skulle gå så han gick långtsamt. Det är det mina barn gör. Går långsamt, skjuter upp på saker de tycker är jobbiga. Och de tycker att allt som handlar om pappa är jobbigt. Ibland undrar jag om han slagit dem eftersom de får panik när jag uppmanar de att ev ses en kort stund. De vill inte. De saknar inte honom. Säger de. Jag tror att det finns en stor sorg bakom det hela. De saknar visst han men det är lättare att bete sig som om allt är bra än att tänka på sorgen och saknaden. Som den lilla sa igår när jag frågade om han inte vill umgås eller hälsa på : tänk om han dricker. Innerst inne tänkte han på att han själv skulle må dåligt igen. Så det är bättre att ta det säkra för det osäkra.

Har bara jobbat i 3 dagar och känner mig helt slut    La mig sent igår och vaknade sent i morse. Förresten nu är jag här, jobbar i värmen, sitter på kontor där det är 28 grader varmt. Jag kommer ihåg att jag tyckte synd om folk som jobbade när jag var ledig. Sen är man själv i samma situation.   

Var så himla skönt att vakna kl 6 igår för att strecha/göra lite yoga övningar. Idag gick jag upp mycket senare så det blev bara att skynda sig till jobbet. Det känns. Ryggontet. 

Jag är ju mesig och känslig och orolig (för jag vill alla väl) så det är därför jag väntade till slutet av dagen. 

Berättade strax efter att jag lämnat lite siffror för juli månad. Svettades om händerna, hade en klump i halsen och var gråtfärdig. Chefen spärrade in sina ögon i mig och gjorde mig ännu mer orolig.

Min chef var så chockad att jag till slut var tvungen att säga : säg något...

Sedan erbjöd han mig om att köpa mig, (dvs höja min lön). Jag såg så frågande ut och jag fattade ju inte vad han menade.

Kändes som att jag var den enda i hela världen som satt med arbetsuppgifter jag inte trivs med. Men det är ju bara ett jobb, eller? Funderade hela kvällen på reaktionen. Visserligen är han 83 men jag trodde för ett tag att han skulle börja gråta. Jag försökte komma överens om att gå 1 vecka tidigare. Och lyckades. Tills jag satte mig bakom dator och fick 5 min senare skriftligt att han inte släpper mig. Nåja jag tänkter inte bråka om det.  

Första arbetsdagen efter semester avklarad. Kom inte ens ihåg mina koder varken till dörren eller datorn, så det tog ett tag att komma igång. Samt försov mig nästan, då jag drömde så mycket.
Hade fullt upp på jobbet med bokföringen för juli, småpratet om hur semestern har varit.
Sa även upp mig...väntade dock till jag skulle gå hem då jag var skitnervös.
Japp jag har fått nytt jobb. Skrev på i fredags och det känns jävligt bra! Det är samma som jag gör idag på ett större företag som vill växa och utvecklas.
Efter 4 veckor semester känner jag hur jag är fylld av energi och ser fram emot hösten och alla projekt som börjar då bl annat tingsrätten och ett nytt jobb :)

Nu vill jag att det ska vara över. Medelhavsvärmen kan åka hem till medelhavet igen. Tack och hejdå!!!
Vi har haft otroligt varmt hemma och ute. Så där varmt så det är jobbigt att existera.
Jag har hängt mycket vid coops kyldiskarna. Ja i alla affärer där det finns ac har jag stannat i extra mycket.
Tycker nu det är dags för en riktigt svensk sommar.

Ute och inne