Föröker räkna antal steg jag går per dag. Eller tel sköter det åt mig. Skitsvårt att komma upp i 10000 som är det som rekommenderas. Jag får antigen byta yrke eller frigöra tid genom att gå ner i tid.

Enda dagen i år där jag har gått mer än 10000 steg.
Då består dessa steg av att :
Jag skjutsat den lilla till innebandy cup 45 min innan själva cupen. Tagit promenad.
X 2 gånger under dagen.

Sedan tog jag en promenad med en kompis utanför ishallen då jag skulle hämta den stora. Så det blev en hel del promenad. Om jag behöver göra det varje dag efter jobbet så behöver jag gå ca 2 timmar. Vilken mamma har tid med det?

Resultat på bild när man är jättehungrig och lägger upp mat för att fota för instagram och råkar smaka på den innan...

Vaknade i natt av att jag drömde om en uggla som skrämmer mig, jag springer och ett sork börjar leka med mig och när jag försöker "bli av" med den så biter den mig i tummen. Jag vaknade med ett ryck, halvsvettig och groggy.
Sedan somnade jag om. Och drömde om att jag tittade på klockan, den var 16:53 och 18:15. Märkligt.

Är seg idag. Det är så kvavt både ute och inne. Mår konstigt. Har värsta pms och känner mig disträ. Är sjukt trött och på gråthumör. Ush. Tänk att man som kvinna kan känna allt detta - samtidigt!!
Blir så frustrerad över att jag varenda dag har krämpor. Många gånger har jag tänkt att det ÄR fel på mig eftersom det inte går en dag utan att jag har ont någonstans. Är det åldern? Har jag kommit in i klimakteriet? Eller förklimakteriet? Varför mår jag konstigt. Varför har jag ont i huvet, magen, och Gud vet vad. Skäms för att varje dag förklara det för min sambo eller barnen att något är fel. Många gånger "leker" jag att allt är ok, inför andra, medans jag har hjärtklappning, mår illa, och vill bryta ihop och gråta. När hände det här egentligen? Har det varit så länge utan att jag har reflekterat? Eller kom det nu helt plötsligt när jag fyllde 38? Jag vet att jag klagar. Jag försöker göra det här och inte inför mina nära o kära. Jag skäms. Jag är frustrerad. Och jag får inte hjälp av sjukvården.
Nästa vecks ska jag till vårdcentralen där jag bor så får jag se om de vill utreda mig.

Sambon fyller år. Han fick en kopp där det står "Världens bästa bonuspappa". Lillkillen fick överlämna det och han var så stolt över det.

-2,9 kg på 2 veckor.

Det kan inte stämma. Jag får kolla om vågen visar rätt.

Kämpar fortfarande med mammafitness. Eller rättare sagt med att byta ut mat jag är van vid att äta mot nyttigare alternativ.

Det finns hur mycket som helst!! Kommer på mig själv att jag är rädd att testa nya smaker. Jobbar på det.

Herregud vad mycket onödigt fett jag stoppat i mig! Inte undra på att jag såg ut hur jag såg ut. Och mått som jag mått. Och haft problem med magen åt både ena eller andra hållet. Och skylla sen på gluten eller laktos.

Nu har min kostrådgivare ändrat min schema så att jag kan äta mer kolhydrater och mindre protein. Och mer mat.

Jaha ja...det som jag har så lätt för. Fast senaste ett par dagar har jag varit trött. Vet inte om det beror på barnens pappa som drar energi från oss alla (den eviga kampen) , för att jag har sovit dåligt eller om jag äter för lite på riktigt. Jag har även varit hungrig, vilket är bra nu när jag ska äta mer.

Skolavslutning.
En slutar 6an och en slutar 8an. Tänk vad tiden går. Det är sommar...igen.

Det har hänt saker hos pappa..eller mer rättvisst att säga med pappas huvud. Barnen är låga..igen. Och tycker det är jobbigt. Och jag tycker det är jobbigt.

Jag kämpar med mammafitness. Det som är mest kämpigt är maten. Har problem med att komma upp i mitt kaloriintag...på rätt sätt ska tilläggas. Och allt kretsar kring mat just nu. Och träning. Och tiden mellan mat och träningen...till matlagning och planering.
Det som är positivt : Jag får äta allt. Jag behöver inte följa alla recept till punkt o pricka utan gör om till det man är van vid att äta. Jag tänker och läser innehållsförteckningen. På 12 dagar ser jag och känner skillnad och då har jag ändå käkat mörk choklad nästan varje dag. En bit- inte en hel chokladkaka. Jag är mätt! Jag har energi, ork, min hjärna funkar som det ska (mer eller mindre)   Jag har börjat tänka i andra banor kring kost och mat överlag.

Negativt: ledsen att säga det men nyttig mat är tråkig. Det är mycket kvarg, keso, torsk och kyckling. Kvargen är värst    Fettfria/lågkalori alternativ smakar annorlunda. (är en vanesak dock) Om inte familjen äter det du äter blire jobbigt med matinköp, matlagning och planering.

Men i det hela så är det inget märkvärdigt. Allt är en vanesak.

Spännande idag. Jag ska börja med mammafitness från idag. Jag har fått min kostschema som jag håller på och tittar igenom.

Har länge klagat på att jag inte hinner göra så mycket under dygnet. Har även sett i olika medier folk som gör något jämt och känt mig helt oduglig på att leva...varför man nu jämför sig med andra... Men jag har även reflekterat över folk som faktist hinner med saker. Jag har under många många år hållit på med multitasking något som inte så där är jätte jättebra ur stresspunkt. Kanske därför jag känner att åren har gått men jag hann aldrig njuta av livet? Vart tog tiden vägen? En av anledningarna till att jag gick in i väggen för x antal år sedan... Det sägs att man lär sig av sina misstag. Ja andra kanske gör det, inte jag. För här sitter jag igen med multitaskning:

Större barn som inte mår bra = tårar, oro, ångest, psykolog, diverse utredningar, möten hit och dit, släppa allt och hjälpa barn i tid och otid..

Soc anmälan av ex = stämning, advokat, soc, möten hit och dit, barn som inte mår bra av antagligen allt det också =jag ska vara stark, ge trygghet, lyssna, stödja, klappa, pussa, älska.

Jag = komvux kurser som jag måste bara ha NU, egen träning för jag sitter still på jobbet (stress i sig då jag prioriterar annat oftast),  ta hand om sig själv som kvinna, tjej(= ansiktsmask - när jag dammsuger, handmask - när jag är totaltutmattad i soffan/sängen, massage?, träning?, solning?,   kaloriräkning?,   snacka skit i tel med andra kvinnor   samt klämma in det där att bara vara och inte göra ett skit...finns ju inte på världskartan     ) + ta hand om hela hushållet förutom matladningen, koll på att alla barn kommer till och från sina träningar och pysslet kring vem lämnar/hämtar vem.

Just det och så heltidsarbete på allt detta.  

Det kanske är jag som har så höga krav på mig själv att jag vill hinna med allt. Det bästa med detta är att jag hinner göra allt ovanstående med ständigt dåligt samvete om att jag aldrig hinner koncentrera mig och njuta av det jag håller på med. Och ständig huvudvärk.

Men om jag skulle göra en sak i taget så skulle jag nog inte hinna med hälften av det jag gör idag. För det ÄR viktigt att barnen mår bra. Det ÄR viktigt att jobba och tjäna pengar. Det ÄR viktigt för mig som kvinna att se bra ut och ta hand om mig. Man vill alltid utstråla ungdom, hälsa och välmående! Det ÄR viktigt med träning för att jag mår bra av det. Det ÄR viktigt med mina kurser då mitt nuvarande tråkiga jobb gör att jag mår ännu sämre än jag mår. SÅ vad ska bort då i så fall??

Grejen är att det finns så mycket mer man skulle vilja göra (som även andra faktist gör). Resor är ett ex. Man behöver tid för detta. Och man behöver vara mottaglig för att resa. Jag skulle vilja umgås mer med andra, något jag varken prioriterar eller orkar med idag.

Vad skulle du vilja göra?

Hur prioriterar du i ditt liv? Hur får du ditt liv att gå ihop? Tipsa mig.

Igår gjorde jag och sambon något vi inte brukar göra vanligtvis. Vi gick ut och åt :) Visserligen bara till centrum, men det var skönt med promenad efter att ha suttit still en hel dag. Plus för solen som fortfarande sken på oss.    Jag blir otroligt påverkad av vädret...

Mina kurser har börjat. Jag som såg så mycket fram emot de känner inte så mycket glädje längre.
Jag är matt. Vitaminerna som jag dricker verkar inte hjälpa mig. Min hjärna klarar inte av att jobba. Jag vill sova jämt. Och jag är trött, trött, trött. Jag hoppas verkligen att läkarbesöket nästa veka går bra och att de hittar något.