Märkligt hur man tänker när man är 35 att det inte går att skola om sig eller byta yrke, nu när jag närmar mig 40, börjar jag få känningar på vad jag skulle vilja arbeta med. Har det att göra med att man har provat på att jobba, eller att man valde fel från början? Eller att man har andra intressen, och vill gå vidare?
Tankar har fötts fram om att jag vill arbeta med människor.
...
...
Jag vet. Jag som ser mig inte som en sån som ska jobba med människor. Jag gillar inte ens människor. Men jag kan inte släppa tanken på att jag kanske, eventuellt kan hjälpa någon att tänka i andra banor. Och varför ska man lyssna på mig då? Jag kan ju endast tala ur eget erfarenhet. Det räcker så här långt. Jag vill inte säga för mycket för då tror att jag det inte händer.

Jag minns min resa när jag träffade min pappa och var 29 år. Fram till 29 letade jag efter min identitet. Fast än jag själv hade barn och familj. Fram till 29 har jag känt att det fattades en bit. Och sedan blev det lugnt. Och jag hittade min identitet. Man kan tro att nu borde man ju pusta ut. Och så går jag in i väggen.
Men jag förstod inte då att jag hade hittat min identitet. Det förstår jag nu när det har gått nästan 10 år och jag minns tillbaka den tiden och hur jag kände och vad jag ville.

Och nu igen efter min separation letade jag efter vad jag vill kontra vad jag har kontra vad jag skulle vilja ha. Det handlar inte om materialistiska saker, även om de berörs också. Det handlade om att vara tillfreds med livet, speciellt nu när jag visste vem jag var.

För fram till en viss ålder kämpade jag att fixa boende, jobba på relationen, vara andra till lags, samtidigt som jag ska vara glad och bekväm och trivas med mig själv. Ytligt har hetsen på den perfekta kroppen, hetsen på att passa in, utföra jobb perfekt, vara social, uppfostra perfekta barn etc etc listan kan göras lång. Vad är ett perfekt barn förresten? Vad är den perfekta kroppen? Och varför ska man höra allt perfekt???

På något sätt känns det fortfarande att min terapi inte är avslutad än. Det känns som att jag fortfarande håller på att jobbar men utan min terapeut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit trött på problem med denna sida. Vill du följa mig med mig? Här fortsätter jag skriva: https://2017lady1980.blogspot.com/ ...

Jag har insett en sak. Jag tycker inte att arbetslivspsykologi är kul. Nu kommer jag avsluta kursen bara för att men jag tycker inte den är lika kul som utvecklingspsykologi. Sedan har jag tänkt på en sak nu när jag försöker tänka ut vad jag s...

Hade en märklig situation på jobbet igår. Chefens eurocard faktura har inkommit och jag har samlat ihop kvitton. Han bor i Västerås och har förmånsbil egentligen. Men på grund av en ögonsjukdom fick han ta sig till och från arbetet kommunalt dvs tåg....

Idag ringde jag upp son 2 och frågade om han ville spela biljard med mig. Han var lyrisk över erbjudandet! Och jag blev glad. Jag var på dejt idag. Med alla mina 3 pojkar. Inte illa eller hur. Och jag njöt av varenda sekund. Vi spelade biljard, dr...

Jag var hos optiker igår. För att min chef tvingade mig skaffa terminalglasögon. Jag har levt i förnekelse länge men nu måste jag erkänna att min syn har blivit sämre, vilket stämde efter undersökningen. Jag klarar mig inte när jag kör bil, och ser i...