Tack och lov är denna turbulenta år över!
Det har varit mycket problemlösning, många av de saker har rört barnen. Vi gick igenom viktutredning, logoped utredning, anmälan till soc, jag bytte jobb, blev sambo, flyttade, renoverade, soc utredning blev klar, vi påbörjade åtgärden för soc utredningen. Jag har varit på sjukt många möten i barnens skola.  Det har varit mentalt krävande och tufft 2017.   Jag lämnar ett tungt år med massor med erfarenhet.

Jag hoppas och ser fram emot ett lugnare 2018.

Idag satte jag (äntligen) på mig mina träningskläder och gick ut och sprang. Brukar vara expert på att hitta på ursäkter för att inte gå träna vilket är inte bra då jag vet själv att jag mår otroligt bra av träning, men dagens löparpass, den jag har fasat för hela hösten, för kallt, för halt, för blött, för trött, blev äntligen av! Hurra för mig!
Bra att ha det gjort innan jag hämtar barnen. Och bra för figuren då jag såg ut som en uppstoppad korv.
Jag fortsätter hävda att det är hormoner plus socker och kolhydrater plus stillasittande på jobbet samt mysande i soffan som gör att allt samlas på magen.
Ja och så stress på det :(
Jag vet själv att jag måste ta mig tiden att träna, men hur ska det gå nu när jag har äntligen upptäckt Netflix?

Hur som helst skönt med träning. Mitt mål för 2018 måste bli att bättre ta hand om sig själv och göra saker som jag mår bra av tex träna.

Har haft en liten lista på saker att göra som jag vanligtvis inte hinner men så upptäckte jag Netflix...oturligt nog...
Det blev 3 säsonger av Huset fullt-igen...jag gillade den inte ens när den visades för länge sedan...suck. Det var mååånga år sedan som jag kollade så mycket på tv. Listan glömdes bort. Och skönt var det att inte behöva göra något överhuvudtaget. Det kallas vila, något jag inte gjort på länge. Jag bör dock röra lite på mig då jag känner mig rätt stel. Nåja det är inte många dagar per år som jag tillåter mig själv att bara göra det som faller mig in, och inte något jag är tvungen att göra.

Fortfarande ingen snö :(

Idag är det dagen då jag tänker lite extra på vad jag är tacksam över. För vad jag har, hur jag känner och vad som sker.
Jag vaknade och hade ledsna tankar över att inte få fira jul med mina barn ännu en gång. När det är pappas vecka så tillåter han inte barnen att komma till mig någon timme och få julklappar. Lillen ringde och sa att han inte kommer komma över för att han inte kan. Fast jag hör på rösten att han vill. Han var låg. Sjukt egentligen. Jag hoppas någon gång att hans pappa inser hur sjukt han beter sig. Nog om det.

Första julen i huset.
Första julen som vi bjuder våra respektive mammor att fira jul hos oss.
Jag är så tacksam över att alla kunde komma och att vi hade trevligt. Att vi kunde skratta, äta gott och umgås! Nu hade vi inte julklappsutdelning för vuxna men det viktigaste är att vi hade möjligheten och hälsan att samlas och tillbringa tid med varann.
När alla gick var vi nöjda med dagen och kunde återgå till det vi vill göra mest. Ligga i soffan och kolla på filmer. :)

Under min promenad på dagen hann jag även gå förbi kyrkan som var full med folk! De hade tydligen Julgudtjänst med massor av barn. Det var väldigt fint. Jag var där kanske max 5 minuter. Det är något magiskt med kyrkan...jag kom ut därifrån gladare än när jag gick in dit.

Shopping shopping shopping   

Jag shoppar endast på nätet nuförtiden. Nu när rean har börjat komma igång är ju då man "ska" shoppa. Skulle behöva ett och annat plagg...men jag hatar att shoppa. Jag är totalt värdelös på att välja kläder och har noll koll på vad som passar mig. Därför klär jag mig i huvtröjor   

Vill du vara med? Klicka nedan :

https://www.bestsecret.se/r.htm?rc=X696W2AP556PB&c=se

Då var det avklarat.
Nätverksmöte är till för att ge information till andra om barnens situation. Det är även till att andra ska komma till tals om hur de upplever att barnen mår.
Exet brusade upp över den första frågan :
Finns det någon oro för hur barnen har det hos pappa?
Varför skulle det gälla just hos pappa? Det är ju mamman (jag) som är sjuk! Varför ska allt riktas in på endast han och inte mig (mamman)? Ja, då ändrar vi så klart frågeställningen på den frågan.
Sedan fick var och en berätta hur de upplever att barnens situation är. Hans sambo satt där och pratade väldigt mycket om vad hon tycker och tänker om hur bra de bor samt meddelade oss alla att de ska få barn. (!) Hur det nu skulle vara relevant för ett möte vi har om mina barn. Om sin utbildning som pedagog samt sin arbetslivserfarenhet. Jag undrade om hon satt på en arbetsintervju med sin tolk där hon satt.
Vid flertal gånger har mitt ex brusat upp där mamma har kommit i försvar och svarat emot. Nätverkshandläggarna var tvungna att stå i mitten och påminna om att det handlar om barn och inte vår relation. Hans mamma satt med en hand över hans bröst för att han skulle lugna ner sig. Han tog upp allt möjligt som pengafrågor, skrek att barnen får dela rum (innan flytten bodde jag i en tvåa, där barnen delade vardagsrummet och det är ju verkligen katastrof!!), samt hur män kom och gick hemma hos mig, i tid och otid (faan att jag missade det).

Hela nätverket var överens att om att vi har problem med kommunikationen. Och fokus lades mer på vår relation och lösa vår kommunikationsproblem än att ta fram det som barn har sagt att de var oroliga över.

Nätverkshandledarna spelade skolfröknar som ville komma till ett beslut. Alla var överens om att jag och hans syster ska ha kontakt angående barnen, då han skrek flera gånger att den där människan exixterar inte för mig, för att sedan medge att sms är enda han vill ha kontakt genom. (Eh bestäm dig!) Fortfarande det var inte det mötet skulle handla om!!

Ingen reagerade på hur han talade om och till mig, vilket jag anser att socialhandläggarna borde ha gjort. De satt skärrade och inspekterade hur och vad alla sa. Min mamma och hennes man började käfta emot han för att få tyst vilket gjorde att han ville käftas ännu mer. Det är så han får sin energi. Inte förrän "en vän till familjen" började ifrågasätta hur han uttalat sig som han insåg att han visade inte sig från den bästa sidan.

Sedan började hans syster gråta. När vi äntligen talade om barnen. När hon skulle berätta vad hon tyckte om hur hon upplever att de mår. Och jag blir alltid ledsen när någon annan gråter men jag höll mig. Han skulle inte få se mig gråta. Han skulle inte få den tillfredställelsen.

Jag satt lugn. Sambo sa att jag skötte mig bra. Jag var lugn. Jag var totalt kolugn! För jag hade förberett mig på det värsta innan. Jag är stolt och stark. För att jag vågade fejsa han och hans familj, som ljög och kallade mig psykiskt sjuk (mamma och han gjorde det). Det var så befriande på något sätt att se en hög med kacklande människor medan jag själv var helt cool.

En stark människa som mår bra kommer aldrig klanka ner på någon annan. En människa som tycker om sitt liv kommer aldrig ifrågasätta någon annans liv eller relation, nedvärdera eller spy ut sin galla på någon. Alla vi vet att allt börjar med en själv.

Jag är besviken och samtidigt tacksam. Besviken för att fokus flyttades från barnen till vår relation. Det var ju det han ville. Det är ju det han kom dit för. För att info som inte ens berör barnen kom upp. Hanteringen av mötet.

Tacksam för att de som kom sa saker där de tänkte utifrån vad som är bra för barnen.

Tänk att en gång i tiden så var jag kär i denna människa som hatar mig så mycket. Tänk att jag levde ett liv med han. Det enda bra i det livet var att vi fick våra barn, allt annat var skit. Och det värsta eller det bästa är att jag är varken bitter eller arg på han.

Vi ska tydligen ha en uppföljningsmöte, jag måste komma ihåg att ta med popcorn nästa gång...

Idag har jag varit på möte med Familjestödsgruppen.

Jag ska familjebehandlas. Helas. Stärkas. Få stöd i min föräldraroll. Vi har redan bokat in vårt första möte, så det är snabba puckar.

Jag har inga förväntningar direkt. Det verkar vara bra människor de som jag ska få hjälp av. Jag vet bara inte vad exakt jag behöver få hjälp med. Jag har ju klarat mig själv hittils.

Blev helt ställd när jag läste om vad det innebar : "Syftet med insatsen är att undvika en placering utanför hemmet."

Ska de ta ifrån mig mina barn? Eller ska de kolla så att jag är frisk nog att ta hand om de? Ska de lära mig att inte bryta ihop när jag tycker att jag har det som jobbigast?

Bör inte pappan i så fall behandlas? Det var ju jag som anmälde han och inte tvärtom.

Vi får väl se när vi har möte om vad det ska handla om. Det ska tydligen vara på mina villkor. Jag har inga villkor. Jag är nöjd med att allt detta har kommit upp till ytan. Jag är nöjd över att JAG vågade ta upp allt detta till ytan. Bara det att jag var tvungen att erkänna att jag har varit medberoende har släppt så mycket i knoppen.

Moment 1.

Kl var inte ens 12 när jag har fått mail från läraren om att kompletteringen av kemi provet inte kunde genomföras. Han svarade bara att han glömde att läsa på och dessutom så var läxan hemma hos mig. Då borde ju pappan reagera tänker man? Då borde ju läxan hämtas? För det är väl inte jag som ska springa efter de båda med läxan?! Det är väl pappans ansvar också om att lära sitt barn att utbildning ÄR viktigt!!

Känns så otroligt ensamt och stressigt att ha koll på 2 barns läxor, arbeta heltid, samt behöva vara glad, social, ta hand om sig själv...

Åtgärd : PS4 lämnade grabbens rum tills...jag vet inte. Kommer sluta med att jag tycker synd om han och han får den tillbaka.

Moment 2.

Vi har en kille i 20 års ålder på jobbet. Jag har upptäckt en sak. Vi alla sitter och fikar på morgonen. Ibland om det är viktigt möte, dukar jag av bordet efter alla och sätter in allas disk i diskmaskinen.

När vi käkar lunch så käkar vi vid samma bord, men killen sätter sig aldrig på den plats där han käkat frukost. När han är klar med lunchen och lämnar ett skitigt bord efter sig så sätter han sig på en "ren" plats när det är dags för fika runt 15, vid samma bord. Oftast har det blivit "min" plats, eller den platsen jag gärna sitter frukost,lunch och fika på. Jag har jämfört det med hund... De sätter sig aldrig och skiter på den platsen där de äter. Fast en 20 åring borde kunna ta en trasa och torka efter sig?