Nu har vi kommit överens i tingsrätten.

Jag var nervös som bara den. 

Domaren var stenhård. Han ville verkligen att vi skulle komma överens här och nu. Jag kände mig pressad.

Jag gick med på det bara för att visa att jag är samarbetsvillig. Jag fick ge upp ensam vårdnad mot att jag är boendeförälder samt barnen ska ha umgänge med pappa, på barnens villkor, utan umgänges schema. Hans krav var ett umgängesschema samt växelvis boende. 

På ett sätt ska jag se detta som en vinst, men också som en förlust. 

Problem som vi har kommer inte försvinna bara för att jag har/har inte ensam vårdnad om barnen. Problem med att han ringer dem när han är packad, arg och odräglig kommer inte heller försvinna...

Detta kommer firas med ett föräldramöte i sonens hockeylag.

Funkar det inte så kommer jag ta det vidare, men just nu är det så här och jag får lov att vara nöjd.

Hörde igår hur chefen pratade med en av sina anställda om hur mån han är att de ska trivas på jobbet.

Det är tack vare att jag valda att sluta på företaget. Nu är ju delägarna rädda om nån mer slutar för då måste de stänga ner verksamheten. 

Kände ändå att karma kontot fylldes på lite tack vare mig