Jag och mamma har en konstig relation.

När jag inte behöver så kommer hon gärna med goda råd, bra påståenden och jag känner verkligen hur mycket hon bryr sig. När jag behöver uppmuntran och söker hennes uppmärksamhet, emotionellt stöd och bekräftelse så får jag aldrig det.   Hon har aldrig varit bra på det.

Jag kan mer eller mindre känt mig i vägen för henne under tonåren. Jag minns inte henne i barndomen, fast jag kan ändå inte påstå att jag hade en dålig barndom. Ensam ja, inte dålig. I tonåren så var hon inte så värst intresserad av saker som jag hade för mig. Jag fick sällan ta hem kompisar för hon tyckte det var jobbigt. Jag uttryckte aldrig känslor eller tankar med henne.  Och vi har aldrig egentligen varit nära. Och vi har inte heller bråkat. Hon fick mig att känna som att jag fanns där på hennes villkor, och hon formade mig precis som hon ville. Hon förväntade sig ett visst beteende av mig och jag var den lydiga flickan till långt efter tonåren. Än idag kan jag känna skuld över min existens, hur jag väljer att leva mitt liv, fostra mina barn. Det som jag är mest ledsen över är att jag aldrig har känt mig uppskattad för att jag är jag. Jag upplever att jag aldrig har motsvarat hennes förväntningar på hur hon tycker att hennes dotter ska vara.

Jag hälsar inte på mamma tillräckligt ofta, jag tillbringar för lite/för mycket tid med mina barn, jag klär mig alldeles för enkelt, jag äter fel, jag tränar för mycket/för lite, jag uppfostrar barnen fel, jag prioriter fel saker/kläder/människor, jag lägger pengar på fel saker. Jag har svårt för beslut och förändring, vilket hon tycker är förödande. 

Ibland undrar jag om jag nånsin kommer göra något rätt i hennes ögon. Eller att jag någonsin kommer motsvara den illusion hon har om hur en dotter ska vara. Men jag är ju ingen illusion. Jag är jag. Bör hon inte älska mig att ta mig för vad jag är? 

Jag är bara så ledsen :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit trött på problem med denna sida. Vill du följa mig med mig? Här fortsätter jag skriva: https://2017lady1980.blogspot.com/ ...

Jag har insett en sak. Jag tycker inte att arbetslivspsykologi är kul. Nu kommer jag avsluta kursen bara för att men jag tycker inte den är lika kul som utvecklingspsykologi. Sedan har jag tänkt på en sak nu när jag försöker tänka ut vad jag s...

Hade en märklig situation på jobbet igår. Chefens eurocard faktura har inkommit och jag har samlat ihop kvitton. Han bor i Västerås och har förmånsbil egentligen. Men på grund av en ögonsjukdom fick han ta sig till och från arbetet kommunalt dvs tåg....

Idag ringde jag upp son 2 och frågade om han ville spela biljard med mig. Han var lyrisk över erbjudandet! Och jag blev glad. Jag var på dejt idag. Med alla mina 3 pojkar. Inte illa eller hur. Och jag njöt av varenda sekund. Vi spelade biljard, dr...

Jag var hos optiker igår. För att min chef tvingade mig skaffa terminalglasögon. Jag har levt i förnekelse länge men nu måste jag erkänna att min syn har blivit sämre, vilket stämde efter undersökningen. Jag klarar mig inte när jag kör bil, och ser i...