Igår gjorde jag och sambon något vi inte brukar göra vanligtvis. Vi gick ut och åt :) Visserligen bara till centrum, men det var skönt med promenad efter att ha suttit still en hel dag. Plus för solen som fortfarande sken på oss.    Jag blir otroligt påverkad av vädret...

Mina kurser har börjat. Jag som såg så mycket fram emot de känner inte så mycket glädje längre.
Jag är matt. Vitaminerna som jag dricker verkar inte hjälpa mig. Min hjärna klarar inte av att jobba. Jag vill sova jämt. Och jag är trött, trött, trött. Jag hoppas verkligen att läkarbesöket nästa veka går bra och att de hittar något.  

Det går upp och ner hela tiden. Min förskylning har inte lagt sig än och jag känner mig mer eller mindre desperat, känslomässigt utmattad, gående på sparlåga i ett. Jag försöker sova mycket men är aldrig utvilad. Ser inget glädje till att göra saker då jag tycker inget är direkt kul. Skulle vilja resa bort en vecka..eller en månad. Räcker med om jag kommer till öde ö.
Inget har hänt med advokaten än. Inget agerande kan göras då exet har sagt att hand ombud ska åkerkomma till mitt. De får då tydligen inte lämna in stämning utan måste vänta. Det är så typiskt han!! Hans mål ärju att dra på tiden, vara otillgänglig eller skapa situationer där man är osäker i sig själv och sina handlingar.
Jag borde vara arg och dra i alla trådar men istället vill jag bara gråta för jag orkar ingenting. Hans mål är ju att få mig ur balans psykiskt, och han tror ju att han har lyckats om han inser att jag inte agerar.
Helt ärligt så vet jag inte vad jag kan göra mer. Det jag har gjort är otillräckligt och det får jag höra högt och tydligt då och då av min mamma.
Vaddå hade hon förväntat mig att jag ska ta itu med saker och ting? Varför skulle jag det när jag lärdes vara tyst och alla till lags. Sjukt. Och inget konstigt att mina barn går igenom saker nu. Orkar inte ens skriva om det mer.

Lilla sonen är förskyld igen, så jag kan ju förvänta mig att få hem en sjukling ...igen. Det betyder inget hockeyträning under min vecka. Igen. Och inget att hitta på då barnen är utmattade och vill bara spela spel, vara hemma...

Vi har en solig helg här i Stockholm. Jag har sovit mycket pga förkylningen. Känner mig matt.
Men vilken lycka att se mina gurkor som har börjat växa :)

Har även köpt kryddor på Ica som jag ska fixa iordning nästa vecka.

Min hibiskus börjar blomma igen. Underbart! Den har blommat mycket runt jul senast.

Är lite stolt över mig själv. Och lite vuxen varning är det över det hela. Idag ändrade jag mina pensionsfonder alldeles själv. MEDVETET!!   
Jag har fått hjälp förut av mammas man att välja fonder. Mina val var gjorda år 2000. Men ändrade en fond då jag tyckte den hade gått upp lite jämfört med andra mina 4 fonder.
Har inte tänkt på detta med pengar+pension innan men senaste året har jag besökt pensionsmyndigheten ett par ggr per år för att se hur fonderna utvecklar sig.

Ska även börja spara i fonder.  

Vill ju så småningom flytta utomlands...

Idag blev jag sur. Riktigt sur. Det jag förväntat mig och det som är verkligheten är inte ens nära. Förväntar jag för mycket av dig min älskade? Eller kanske är det så att jag ser mer och mer något jag inte tycker om. Det är egentligen bagatell. Något som binder en samman så att man kan kallas familj. Allt som betyder är tid...
Hur kunde jag varit så dum och lämnat min lägenhet!! Att jag aldrig lär mig. Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag aldrig vara den oberäkneliga utan måste göra "rätt" för någon annans skull.
Inte undra på att jag har fått kämpa hela livet. Jag lär ju mig aldrig de läxor som ges mig.
Jag är sur och irriterad för att du är en kopia av mig. Lika tråkig som jag, lika ärlig som jag. Ett snäpp smartare än jag. Lika sårbar...eller kanske ett snäpp mindre vad vet jag.
För att mina förväntningar är höga och jag gång på gång sätts på plats. Ändå försöker jag tvinga fram något som inte finns.... Varför försöker jag alltid tvinga fram? Varför kan jag inte se verkligheten som den är.
Allt låter luddigt...det är det inte.
Jag vill att du ska veta att jag inte vill ha en ring för det kan jag köpa själv. Och jag vill inte ha en hund med dig, för du är så rädd för allt som heter ansvar. Inte ska jag förstöra din lilla värld, din speltid vid paddan, dina otaliga timmar framför netflix, genom att ha en levande varelse som är beroende av dig när jag inte är i närheten.
Barn ska vi inte ens prata om. Du säger själv att du är dålig förälder, här är jag ett snäpp värre...värdelös.
Jag har den inställning att det du och jag har är bra. Att du är bra för mig. För oss. Jag är osäker på detta...

Jag vill bara ha min lägenhet, med bara mina saker, min helkropsspegel som jag inte har, mina skrikande, spelberoende ungar som utnyttjar mig till fullo. Och ingen som suckar missnöjt om de sitter o äter i soffan, skriker i sina rum när de spelar, eller inte städar efter sig. Ingen som går iväg när de äntligen är uppe och söker kontakt. Jag orkar inte med det som du försöker ge mig. Det blir inge bra nånstans. Jag har nog med att kämpa i mitt liv. Tvinga inte mig att kämpa mot dig. Du kommer aldrig vinna den kampen.

Här ligger man i soffan nästan hela dagen och tycker synd om sig själv.

Vad glad jag blev öven min första kommentar! Tänk att man kan bli så glad över småsaker ibland... Har lovat mig själv att jag själv ska bli bättre på att läsa andras inlägg och kommentera själv. Jag kanske gör någons dag precis som du gjorde min  

Var tvungen att ta ledigt idag. Med alla möten och måsten har jag ingen energi för jobbet.
Sonen nr 1 är bättre, son nr 2 är krasslig. Jag själv känner mig jättekrasslig. Hatar denna kalla väder och denna årstid. Så fort jag blir iskall om fötterna länge så är halsont garanterat. Just nu känns det som sandpapper. Och ja jag vet att man blir inte sjuk för att man blir kall, men jag blir det alltid.
Träning ska man inte ens tänka på.
Mensvärk på det. Pissdag igen.

Att göra idag:
Avslutningsmöte hos soc. Allt annat avbokat.

Tänker mycket på hur jag lever mitt liv. På saker jag skulle vilja göra och saker jag absolut inte hinner med. Är det för att jag är lat? För att jag helt apatiskt sitter hellre i soffan med paddan i handen? Eller gör jag mitt yttersta för att verkligen hinna med det jag vill?
Vill eller behöver? Tycker jag det är kul eller måste jag?

Har så mycket jag skulle vilja göra, men kommer inte längre än bara i tanken. Vill skaffa en bra hobby som jag kan utföra ibland. Vad har ni för hobbys?