Idag blev jag sur. Riktigt sur. Det jag förväntat mig och det som är verkligheten är inte ens nära. Förväntar jag för mycket av dig min älskade? Eller kanske är det så att jag ser mer och mer något jag inte tycker om. Det är egentligen bagatell. Något som binder en samman så att man kan kallas familj. Allt som betyder är tid...
Hur kunde jag varit så dum och lämnat min lägenhet!! Att jag aldrig lär mig. Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag aldrig vara den oberäkneliga utan måste göra "rätt" för någon annans skull.
Inte undra på att jag har fått kämpa hela livet. Jag lär ju mig aldrig de läxor som ges mig.
Jag är sur och irriterad för att du är en kopia av mig. Lika tråkig som jag, lika ärlig som jag. Ett snäpp smartare än jag. Lika sårbar...eller kanske ett snäpp mindre vad vet jag.
För att mina förväntningar är höga och jag gång på gång sätts på plats. Ändå försöker jag tvinga fram något som inte finns.... Varför försöker jag alltid tvinga fram? Varför kan jag inte se verkligheten som den är.
Allt låter luddigt...det är det inte.
Jag vill att du ska veta att jag inte vill ha en ring för det kan jag köpa själv. Och jag vill inte ha en hund med dig, för du är så rädd för allt som heter ansvar. Inte ska jag förstöra din lilla värld, din speltid vid paddan, dina otaliga timmar framför netflix, genom att ha en levande varelse som är beroende av dig när jag inte är i närheten.
Barn ska vi inte ens prata om. Du säger själv att du är dålig förälder, här är jag ett snäpp värre...värdelös.
Jag har den inställning att det du och jag har är bra. Att du är bra för mig. För oss. Jag är osäker på detta...

Jag vill bara ha min lägenhet, med bara mina saker, min helkropsspegel som jag inte har, mina skrikande, spelberoende ungar som utnyttjar mig till fullo. Och ingen som suckar missnöjt om de sitter o äter i soffan, skriker i sina rum när de spelar, eller inte städar efter sig. Ingen som går iväg när de äntligen är uppe och söker kontakt. Jag orkar inte med det som du försöker ge mig. Det blir inge bra nånstans. Jag har nog med att kämpa i mitt liv. Tvinga inte mig att kämpa mot dig. Du kommer aldrig vinna den kampen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit trött på problem med denna sida. Vill du följa mig med mig? Här fortsätter jag skriva: https://2017lady1980.blogspot.com/ ...

Jag har insett en sak. Jag tycker inte att arbetslivspsykologi är kul. Nu kommer jag avsluta kursen bara för att men jag tycker inte den är lika kul som utvecklingspsykologi. Sedan har jag tänkt på en sak nu när jag försöker tänka ut vad jag s...

Hade en märklig situation på jobbet igår. Chefens eurocard faktura har inkommit och jag har samlat ihop kvitton. Han bor i Västerås och har förmånsbil egentligen. Men på grund av en ögonsjukdom fick han ta sig till och från arbetet kommunalt dvs tåg....

Idag ringde jag upp son 2 och frågade om han ville spela biljard med mig. Han var lyrisk över erbjudandet! Och jag blev glad. Jag var på dejt idag. Med alla mina 3 pojkar. Inte illa eller hur. Och jag njöt av varenda sekund. Vi spelade biljard, dr...

Jag var hos optiker igår. För att min chef tvingade mig skaffa terminalglasögon. Jag har levt i förnekelse länge men nu måste jag erkänna att min syn har blivit sämre, vilket stämde efter undersökningen. Jag klarar mig inte när jag kör bil, och ser i...