Tänk att mat kan vara så avslappnande när man har tid. Igår gjorde jag Nasi goreng. Det blev så lyckat. Barnen som kom idag (!) från pappa trodde det var köpmat. Och sambon blev så glad igår över att det var jag som lagade :)

Stora sonen gick hem till pappa igår.
För nån dag sedan fick jag ett erbjudande från advokaten som tingsrätten hade skickat till henne. Jag mailade advokaten igår och tackade nej till erbjudandet projekt " Konflikt och Försoning".  Finns inte så mycket att säga om detta. Tingsrätten får besluta om saker och ting.

Jag och sambon försöker fixa så mycket som möjligt med poolen och huset. Vi vill få igång poolen. Nu ser den inte såå aptitlig ut att bada i. Och trädgården. Massa pengar har gått åt det bl annat. Mycket som ska köpas.

Idag har jag haft utvecklingssamtal på jobbet. Festen liknade mest mingel utan alkohol, med mig och chef nr 2 närvarande. Det är dock lite konstigt att ha utvecklignssamtal som knappt handlade om mig. Det känns lite bättre på jobbet av någon anledning. Kanske för att jag har slutat bry mig så mycket. Jag är trött. Lägger energin på andra saker som bara måste fungera. Mitt motto är ju att "allt som bör hända - händer". Jag behövde inte ljuga i alla fall vilket känns jättebra. Ett annat motto jag har är att man inte ska ljuga. Oftast funkar det att leva därefter.

Har tänkt på att gå till gymmet nån gång här. Saknar det ibland. Har tyckt dock att det har varit så mycket folk på mitt gym så mitt projekt att göra om ett av rummen till gym finns med i planeringen.

Mina gurkor har växt

Sambon hann även göra smulpaj med egen rabarber    Älskar hans matlagning, dock inte var maten sätter sig   

Jag har kommit på att jag koncentrerar mig på fel saker. Istället för att ta bort något ur min agenda när jag ärstressad, så lägger jag till. Ja tex mina kurser som jag känner att jag kommer nog att hoppa av. Jag minns inte varför jag började med dem... Det här med att skola om sig har blivit svårare än jag trodde. Så har jag kommit på att jag vill inte skola om mig. Vill inte jobba med tunga yrken. Vill tvärtom, njuta av livet, balansen mellan jobb och privata, den som man har strävat efter medan ungarna var små. Vill må bra.
Istället för att slappna av och njuta av tillvaron, så springer jag runt som en höna, jämt upptagen och sysselsatt som om jag hade myror i brallan.
Jag kom på detta när jag satt i min baden baden igår. Jag måste jobba på att njuta av att inte göra något. Sitta och inspektera min trädgård. Inte ta bort ogräs samtidigt som jag pratar med grannen och kokar pasta... Utan sitta och andas. Det är så vackert ute nu. Fåglarna jagar mask på gräsmattan. Fjärilar flyger runt. Myror jobbar som fan i gräset. Nåja jag är inte såå förtjust i myror, jag är förtjust i ögonblicket. Himlen är blå, det är runt 25 på dagarna. Allt har vaknat till liv.
Och jag saknar något. Ständigt. Det kanske är jakten som är halva upplevelsen? Så länge man strävar efter något så utvecklas man. Sen när man får det man vill ha ja då står man still, måste hitta på nya saker att sträva efter. Eller måste man det?
Varför kan jag bara inte göra en plan och sedan hålla mig till den? 

Tänk att vi är beroende att vara trygga med varandra. Känna oss som en i flocken.
Jag fick hämta mina barn bara någon timme efter att jag har skjutsat minstingen till pappa. Pappan sov (!) innan Kl 21:30 och ingen hade fått middag. Stora killen satt hela dagen i sitt rum och hade ingen koll på vad som hände. Eller han ville inte se, hellre sitta framför tv-spel.
När vi kom hem brast minstingen i gråt. Tårarna rann ner för kinderna och han kunde inte ens prata.

-Mamma, jag känner mig inte hemma där.

Jag kramar han hårt. Han kramar mig hårt. Jag minns hur han gjorde det när han var liten, hur jag inspekterade de små fingrarna. Nu är de större och han håller lika hårt. Jag vill bara gråta.

Jag vill skärma av så att inget kommer åt dem. Ingen.... Visst vill man som förälder skona sina barn från vissa känslor, händelser, saker de ser. Jag har misslyckats med det. Jag får torka tårarna och inse att livet lär dem. Eller pappa.. Kanske lär de sig att skilja på människor, eller hata dem, eller älska dem. Samma sak med alkohol. Samma sak med vänner...
Jag är frustrerad. Arg. Besviken. Hur kan fanskapet vara så mot sina barn?! Hur kan han tro att han är värd att kallas pappa?! Nej jag tycker inte synd om honom för att han har sin "sjukdom". Nej jag är ledsen, i mina ögon är det ingen sjukdom. Det är ett val man gör. Precis som med allt annat här i livet.

Halvdag på jobbet idag. Jag har utnyttjat tiden väl. Sprungit 3,5 km, kört ordentligt styrkepass hemma och har även hunnit fika med en vän under kvällen. Nu soffläge...

Vackert utanför sonens fönster

Det har varit magiskt.
Sol hela helgen fick vi!
Idag tvingade jag sambon ut och köpa stolar så att vi kan sitta ute. För första gången satt vi ute och fikade i stolar.
Jag hann även ha en picnic med kaffe igår på gräsmattan. Låg och tittade på myror i gräset. Snacka om att leva i nuet. Snacka om att njuta av tillvaron. Det var länge sedan jag tillät mig själv att bara vara... och det var skönt och jag var värd det.

Jag hann även göra i ordning och plantera i min ena pallkrage. Så svårt att veta vad man vill ha på sin tomt. Det är vår första sommar här. Vi är fortfarande chockade över att allt är vårt. Jag brukar ställa mig mitt på gräsmattan ibland och bara stirra ut...inspektera mina ägor så att säga. Hela tomten är full av blommor just nu, på gott och ont. Blir svårt att tänka på hur man vill att det ska se ut. Bara gräsmatta eller göra något annat kul med jorden. Just nu är det bombnedslag på vissa ställen. Vi har grävt ur, lämnat det och grävt nån annan stans. Sen så har det kommit upp blommor lite överallt. Jordgubbslandet ser mest ut som en blommande äng... Ja tänka sig att jag har ett jordgubbsland! Kunde inte ens tänka mig det för två år sedan.
Har inte haft så mycket lust att plugga i helgen, däremot har jag varit ute massor och rört på mig. Dels i trädgården. Med pallkragar, plantering, jord. Dels har jag promenerat och sprungit. Jag har liksom haft shorts på mig hela helgen!! Jag som alltid tycker det är kallt. Märklig känsla att springa i kortärmat. Jag har blivit en av alla andra i Sverige som sticker ut fejan så fort det är varmt. Jag har blivit försvenskad. Fika är det bästa jag vet. Lagom är inte ett konstigt ord längre...jag älskar lagom. Ja och så solen, man lär sig uppskatta den på ett annat sätt här i Sverige. Dock fick jag solallergi som vanligt :(

Idag fyller jag år. Hurra för mig!!
Jag firades hemma med mina allra närmaste. Idag var en stor dag då idag för första gången på flera år som barnen kunde närvara på min födelsedag. (Inföll ju på pappas vecka alltid) Min mamma med sambo och sambons mamma kom. Vi grillade, skrattade, pratade, åt god mat och åt tårta. Inget märkvärdigt för andra men för mig som om alla pusselbitar var på plats. Jag hade mina barn hos mig. Och på eftermiddan kom solen fram och lös ända till kvällen. Underbart! Denna dagen kommer jag minnas länge.

Har hänt en del saker på jobbet som gör att jag har börjat söka jobb. En del av mig känner att jag verkar vilja springa ifrån problem, men en annan del känner mig klar med det jag har kunnat tillföra för företaget.

Jag har tagit tid för att plugga. Ordentligt. Skönt att kunna göra det nu när ungarna inte har sin hockey, skulle ju aldrig funka annars.
Har även tagit tid till mig. Har sprungit nästan varje dag. Har planterat mer växter. Har rensat i trädgården. Har mediterat, städat, skrivit dagbok och njutit av tillvaron. För första gången på länge. För första gången på länge mår jag bra, har hittat balans i min tillvaro. Tror att en del av det har att göra med att jag bestämt mig för att byta jobb. Har kommit på vad jag egentligen vill göra. Och hur jag vill att livet ska se ut. Barnen mår bättre vilket förbättrar tillvaron ännu mer.

Imorgon fyller jag 38. Hurra för mig!
Ser inte en dag över 25 om jag får säga det själv.. Det var ju igår jag var 25, och nu helt plötsligt 38. Jag är närmre 40 än 30...och ett år närmre pensionen. Yey!