Alla mina är hämtade. Alla är (snart) mätta och belåtna. Vi eldar, otroligt mysigt. Enda som saknas är snö.

Idag har det varit hockey dag. Matcher, träningar, skjutsning fram och tillbaka och en hel del frysa... Nu är det jag som har fungerande markservice hemma. Rollerna är ombytta. Jag kan inte påstå att jag inte njuter av det. Och uppskattar det och honom som gör det möjligt för mig att engagera mig i mina barn. Och njuter av det.
Min separation är nog det bästa som kunde hända i barnens liv. I många avseenden.
Om knappt 3 timmar blir sista hämtningen så att man har någon timme av söndags mys innan jag ska sova.

Jag står på cafet i en av ishallarna i väntan på match. Andra mammor och pappor kommer in, köper kaffe, hälsar. Jag inser att jag vet inte ens namn på vissa. Och skulle aldrig gissa om vilken unge tillhör till vilken förälder. Min son har spelat hockey sedan han var 5-6 år gammal. Jag har sett föräldrarna/hälsat på i nästan 10 år.

För ett tag sedan var jag på en öppen session med Johannes Hansen. I slutet sa han en sak jag lagt på minnet: Det finns de som utför, de som tänker på det och de som ser på, vilken av de är du?
Idag har jag bokat komvux kurs som jag behöver för att komma in på universitetet.

Vi har en kille på jobbet som det alltid är synd om. Hans mamma dog i september, han åkte tillbaka till sitt hemland och var borta i en månad. Sedan kom han hem och alla tassade på tå kring han. Nu i december dog plötsligt hans moster. Han var också borta i 3 veckor och nu känns det som att vi går runt som katter kring het gröt.
Jag menar ja det är jättesynd om han. Död är något vi aldrig kan påverka och det tär på en att någon lämnar en men att tassa runt och försöka skona han från verkligheten är ännu mer synd. Och han har börjat utnyttja situationen genom att inte göra vissa saker som ingår i hans arbetsuppgifter.
Vi har ganska fritt på jobbet. Vi behöver inte dra av någon tid tex om vi ska till läkaren eller lämna bil på service etc Men jag kan ändå tycka att det är lite orättvisst att han är borta 7 veckor pluss 5 veckor då han hade semester och inget löneavdrag har gjorts. Dessutom verkar det som att han inte är så jättepigg på att stänga kontoret sedan jag kom. Smiter alltid tidigare utan att förvarna innan.
Jag vet att det finns inga perfekta arbetsplatser och detta är ju familjeföretag. Men jag är nu trött på att höra från arbetskamrater hur synd det är om han. Han har ett val. Punkt. Och att han dessutom gör sig ännu mer ynkligt är det ännu mindre synd om han.
Alla har vi våra issues. Men ingen tycker synd om mig som har levt med en alkis...det var ju mitt val. Och ingen tycker synd om mig som inte kunde lämna han...för att jag har aldrig tillåtit det!
Bah jag har svårt för att tycka synd om folk. Det är nog det värsta man kan göra. Det är att se ner på människan med flit.

Jag har börjat det nya året genom att rensa hemma. Jag är en sån som blir stressad av att omge mig av massa saker. En sån som gillar(!) att städa och ha det rent runt sig. En sån jobbig som förväntar mig att andra i min närhet ska ha det rent. Det är jag det   

Såå i och med detta så började jag redan strax innan nyår. Jag har rensat bland :

• ungarnas kläder
• mina kläder
• mitt smink
• mitt flöde samt min "vänner" på insta, facebook och de bloggar jag följer
• nu håller jag på med min aktieportfölj

Sedan skulle ju huvudrensning inte skada..

Vi har även rensat massor i huset och varit x antal gånger på soptippen. Senaste var att vi bytte ut sängen i mellandagarna och passade på att slänga den bl a. Jag är inte bra på att sälja saker, samt så tycker jag att det är tidskrävande. Jag jag sålde på tradera ett par barn shorts för 59 kr så fick jag betala frakt på 2x59 pga att jag uppgav fel adress, min egen adress    Så för mig är det lättare och billigare att slänga saker. Just det, all reklam man får på sms, mail etc är också borttaget.

Gillar du städa? Har Du rensat inför det nya året?

Jag har varit snäll mot mig i helgen. Jag har tagit det lugnt. Jag har gjort det jag velat och inte gjort det jag inte velat.

Är för stolt för att erkänna att kroppen börjar balla ur och jag är tvungen att ta hand om mig för att må bra. Negativ stress är aldrig bra för kroppen. Men dum som jag är så kör jag 180 tills jag inser att alla andra kör mycket långsammare. Det värsta är när kroppen säger ifrån. Då har jag inget val liksom.

Jag har hämtat ut mina paket i helgen. Det blev 2 st luvtröjor. Sedan har jag beställt massa kläder som jag väntar på. Jag behöver förnya min garderob. Och skor. Det bästa med näthandeln är att jag aldrig behöver gå till en fysisk butik. Klart jag gör det ibland. Men det händer väldigt sällan. Har inget behov av att besöka butiker för att känna mig levande.

Jag försov mig imorse avsiktligt. Det är ändå så lugnt på jobbet denna vecka så det spelade ingen roll.
Tydligen så har vi även halvdag och så fredag på det. Underbart!