Vad jag ska ta mig till...
Idag blev det en sväng till Bup med stora killen då han bröt ihop i skolan. När han äntligen står där för att få hjälp, så tillhör vi tydligen inte rätt enhet.(!)
Undra på att det finns så mycket psyksjuka i Sverige!!!
Jag fick förklaring att han måste vilja ta livet av sig innan vi får komma in dit. Men alltså, really!!! Är det det man väntar på? Inte det det man ska försöka undvika? Är han mindre värd att tas om hand bara för att han inte är där än?!! Precis som med allt annat slussas man vidare.
Att jag känner mig maktlös och handikappad är en sak. En dag som denna visar tydligt att systemet funkar inte i Sverige. Barn som får diagnoser ökar, unga mår psykist sämre.
Tja väntar man till man tänker på att ta livet av sig så...

Grupp möte igen för barn med missbrukande föräldrar.
Idag pratade vi i föräldragruppen om medberoende. Vi pratade även i grupp om vilka konsekvenser vi har av att leva/omge sig av att närstående är missbrukare. Alla vi hade en sak gemensamt - skuld och kontrollbehov.
I barngruppen diskuterades känslor. Inuti och utanpå. Barnen kom ut rätt glada.
Sonen hade sin hockey träning efter det.
Jag hämtade en ledsen kille eftersom han fick träna med de som var ett år yngre än han. Det är inte första gången. Han tycker det är orättvisst att han ofta får sitta i båset och att han inte får spela lika mycket som andra kompisar.
Och så började han gråta. Det känns tungt. Han mår inte bra inuti. Hela livet är jobbigt. Han har stora problem i skolan. Han tycker det är jobbigt med pappa. Och han har inget kul på hockey.
Det som är jobbigt för mig är att höra ett barn på 12 säga att han tycker livet är jobbigt.
Jag vill säga - Åååh vänta bara! Det blir jobbigare för varje år som går! Man blir besviken, sviken, ledsen, arg. Man möter dumma chefer, man får utföra tråkiga arvetsuppgifter.
Istället sa jag - vad kan jag göra för att hjälpa dig? Vad kan DU göra för att hjälpa dig?

Ååh starkars mitt älskade barn.Jag önskar att du hade ett annat liv där du inte skulle få se det du sett, känna det du känner. Jag önskar att jag skulle kunna skydda dig från allt ont.
Jag är så ledsen för mina barns skull. Och känner otroligt skuld över att jag inte kan påverka och ändra och få saker ogjort.