Idag hade vi möte första gången i stödgruppen för barn med föräldrar som har missbruk.
Jag och min minsta gick dit. Utanför dörren fick jag veta att även pappan kommer dit. Mötet var det inget fel på. Märkligt att han satt där... Vi pratade om vad barnen ska prata om. Hur de ska prata tex genom lek och dylikt. Alla fick presentera sig, sedan frågade Ulf som höll i mötet om det finns par i rummet. Ja, sa jag. Fast det visste han redan. Exet var illröd i ansiktet det mesta av tiden. Han har nog förstått att han kom "fel". Han ville egentligen inte vara där och var nära på att peka på mig som boven för detta möte när han skulle presentera sig.
Jag har inte tvingat han dit. Jag gick ju dit som anhörig för barn som hade en mor eller far med missbruk.
Lite skadeglad var jag när jag såg hur han skruvade på sig och inte kände att han hörde där.   Väääldigt glad var jag över saker som sas där om hur barn uppfattar en förälder som dricker eller tar droger. Förhoppningsvis reflekterar han över saker och ting.

Barnen började sin helg med att höra han och hans tjej bråka. Min minsta reflerade över att de kunde bråkat innan de kom dit. Och hur jobbigt det var.
Och igår köptes en ny varsin ps4 för båda barnen. Vilket sammanträffande va!? Speciellt när barnen ska ha födelsedagar om knappt ett halvår! Tänk hur man kan köpa sig fri från sitt dåliga samvete...
Kommer ihåg alla gånger jag fick blommor efter att han supit och varit odräglig. Hatar att få blommor fortfarande.
Min sambo vet det och därför gör han andra saker som att laga mat till mig. Det är kärlek det! Idag blev det kroppkakor by the way.