Känner mig väldigt nära dessa smileys så som jag befinner mig i livet..

Jag är för hård mot mig själv. Därför kan jag många gånger inte släppa saker och ting. Jag kan gå hur länge som helst och må dåligt över val jag gjort, saker jag sagt, möjligheter jag inte tagit.   
Jag kan en dag vara hur glad som helst för att i nästa dag må sjukt dåligt över en bagatell. So what, om jag har käkat chips en kväll, eller proppat i mig godis? Eller struntat i tvätten en hel ledig helg.  
Katastrof!!!  
Jag kan gå runt och få mig själv att känna mig otillräcklig och värdelös över såna småsaker. Som om de betyder något. I slutändan kommer vi alla dö antigen av ålder eller av sjukdom. Det kommer alltid vara orättvist för att någon annan levt ett bättre liv, gjort mer resor än en själv, tjänat mer pengar. Jag vill alltid jämföra sig med någon annan av någon konstig anledning. Inte för att se vad den andra har utan mer för att få mig själv till att vilja mer. Pusha mig själv, motivera mig att utföra, vilja, önska sådant som jag kanske inte ens behöver.
Jag har lovat själv att vara snäll mot mig och det är nog det tuffaste löftet någonsin för mig.   

Likt ett barn på juldagen öppnar jag paketet. Jag vet egentligen vad det är i, det är ju jag som har beställt det.
Men ändå.