Min portfölj för 2018 är fördelat enligt nedan:

Mina aktier fördelat på 3 olika konton varav 1 skapade jag 2018 och namngav 2018 och det är den jag kommer följa under 2018. Har inte köpt så mycket i de andra två konton, har dock sålt av och flyttat över pengar till 2018-kontot, därför kan det se ut som att jag har sparat så mycket. Det har jag inte, tyvärr.

Tanken är att fylla på kontot under 2018 och inte köpa nya aktier. Prio ett är att fylla på investmentbolag och inte massa små bolag för det ser ut som bombnedslag i min portfölj med måånga aktier samt eftersom jag inte kan spara så mycket pengar i år.

Felköp:

Största missen jag har gjort sedan jag började spara år 2015 (förutom att inte spara tidigare) är att köpa upp HM för mycket pengar. Som mest betalade jag 364,9 kr per aktie som är värt nu 131,92   Jag har "förlorat" nästan 54%. Eller jag kommer förlora om jag säljer. Vilket jag inte kommer göra.

Sedan har jag köpt aktier som inte har utdelning som jag inte kan sälja just nu. Nu handlar det inte om stora belopp, men varje belopp räknas.  I år har jag bara köpt utdelningsbolag.

Jag är förskyld. Igen. Otroligt. Och just idag när det är fredag och solen skiner så känner jag mig riktigt dålig. Så himla typiskt.

Ikväll ska en jätterolig sak

hända som jag har sett fram emot flera veckor. Jag ska på tjejmiddag.   Det ska bli så kul!!! Jag behöver tanka energi och höra lite skvaller.

Lyckas aldrig pricka rätt när det gäller börsen. Ser rätt så rött ut i mina portföljer (laddar upp bilder senare). Jag utökade min portfölj med att köpa fonder. Det blev :

AMF Nordamerika

Spiltan Aktiefond

Jag har nu tänkt att jag ska månadsspara i just de fonderna till att börja med. Sparar du i fonder?

Har sålt av andra innehav för att kunna köpa dessa. Endast utdelningsaktier.

Jag ska räkna ihop det.

Är lite stolt över mig själv. Och lite vuxen varning är det över det hela. Idag ändrade jag mina pensionsfonder alldeles själv. MEDVETET!!   
Jag har fått hjälp förut av mammas man att välja fonder. Mina val var gjorda år 2000. Men ändrade en fond då jag tyckte den hade gått upp lite jämfört med andra mina 4 fonder.
Har inte tänkt på detta med pengar+pension innan men senaste året har jag besökt pensionsmyndigheten ett par ggr per år för att se hur fonderna utvecklar sig.

Ska även börja spara i fonder.  

Vill ju så småningom flytta utomlands...

Idag blev jag sur. Riktigt sur. Det jag förväntat mig och det som är verkligheten är inte ens nära. Förväntar jag för mycket av dig min älskade? Eller kanske är det så att jag ser mer och mer något jag inte tycker om. Det är egentligen bagatell. Något som binder en samman så att man kan kallas familj. Allt som betyder är tid...
Hur kunde jag varit så dum och lämnat min lägenhet!! Att jag aldrig lär mig. Varför lär jag mig aldrig? Varför kan jag aldrig vara den oberäkneliga utan måste göra "rätt" för någon annans skull.
Inte undra på att jag har fått kämpa hela livet. Jag lär ju mig aldrig de läxor som ges mig.
Jag är sur och irriterad för att du är en kopia av mig. Lika tråkig som jag, lika ärlig som jag. Ett snäpp smartare än jag. Lika sårbar...eller kanske ett snäpp mindre vad vet jag.
För att mina förväntningar är höga och jag gång på gång sätts på plats. Ändå försöker jag tvinga fram något som inte finns.... Varför försöker jag alltid tvinga fram? Varför kan jag inte se verkligheten som den är.
Allt låter luddigt...det är det inte.
Jag vill att du ska veta att jag inte vill ha en ring för det kan jag köpa själv. Och jag vill inte ha en hund med dig, för du är så rädd för allt som heter ansvar. Inte ska jag förstöra din lilla värld, din speltid vid paddan, dina otaliga timmar framför netflix, genom att ha en levande varelse som är beroende av dig när jag inte är i närheten.
Barn ska vi inte ens prata om. Du säger själv att du är dålig förälder, här är jag ett snäpp värre...värdelös.
Jag har den inställning att det du och jag har är bra. Att du är bra för mig. För oss. Jag är osäker på detta...

Jag vill bara ha min lägenhet, med bara mina saker, min helkropsspegel som jag inte har, mina skrikande, spelberoende ungar som utnyttjar mig till fullo. Och ingen som suckar missnöjt om de sitter o äter i soffan, skriker i sina rum när de spelar, eller inte städar efter sig. Ingen som går iväg när de äntligen är uppe och söker kontakt. Jag orkar inte med det som du försöker ge mig. Det blir inge bra nånstans. Jag har nog med att kämpa i mitt liv. Tvinga inte mig att kämpa mot dig. Du kommer aldrig vinna den kampen.

Här ligger man i soffan nästan hela dagen och tycker synd om sig själv.

Vad glad jag blev öven min första kommentar! Tänk att man kan bli så glad över småsaker ibland... Har lovat mig själv att jag själv ska bli bättre på att läsa andras inlägg och kommentera själv. Jag kanske gör någons dag precis som du gjorde min