Är på jobbet. Känner mig helt utmattad. Har ingen anledning till det mer än att det är så grått ute.
Å va jag önskar att jag kunde styra min egen tid. Inte sluta jobba helt men inte vara så beroende av att jobba speciella tider. Få mer tid till annat. Göra saker, träffa folk som jag inte har tid eller ork med. Och framförallt bara vara här och nu. Tillåta sig att vara.

Inte stressa igenom livet. Utan ibland stanna och se sig omkring. Reflektera om man är på rätt väg.

Man har stressat igenom småbarnsåren utan att egentligen haft tid att njuta av dem, man HAR varit överallt samtidigt som man har haft det som mest. Det är inte förrän nu man undrar hur fasen klarade man det. Och vad hände med de bästa åren? Vart tog tiden vägen? 

Nu är jag den där tanten som man såg ner på när man var 17. Man tyckte ju att alla som var över 25 var gamla. När jag var 25 så fick jag barn nr 2. Minns att jag ofta ammade stående, eftersom jag inte hade tid och ro att sitta med barnet, samt att jag var tvungen att ha koll på barn nr 1. Stressnivån jag hade tog död på min mjölkproduktion, vilket gjorde det ännu mer stressigare.

And so on...

Ungefär då började jag längta till pensionen. Förhoppningsvis har jag hälsan kvar så jag kan göra det jag hade tänkt mig. Mer troligt är nog att det kommer hända något på vägen som gör att det inte alls blir hur man tänkt sig.

Vem besöker Ikea en lördag eftermiddag?
Jo, sambon och jag.
Efter att ha gått runt bland massa människor slutade det med att vi inte köpte något och åkte hem.
Slappar kväll blev det med film x2

 Visst blir man glad när man får tillbaka pengar. Denna gång blev det från bonusway och hela 536 sek.

Det betyder att mössan som sonen vill ha som kostar 445 sek är " gratis". Eller att jag kan köpa mer aktier som växer till sig om x antal år. Många bäckar små..

Här kan man registrera in sig för att ta del av återbäringen. Du får dessutom 100 kr i välkomstbonus efter sitt första köp.

https://www.bonusway.se/?r=2544430 

 Fick denna hem igår, fast i svart. Satt väldigt bra, funderar på att beställa en till i mörkrött. Försöker alltid tänka mig för när jag ska köpa kläder, då mina kläder har en tendens att flytta in i garderoben och inte användas.   

Bild tagen från http://www.boozt.com/se/sv

Bekantskapen uppsagd.

20 års vänskap avslutad.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eller om det är så bara med kvinno vänskapen.

Jag har inte många tjejkompisar. Inga alls om jag tänker efter. Jag är inte beroende av människor mer än mina barn och nu min sambo. Och jag både lider och inte lider av det. Visst är det kul att ha vänner som man kan träffa då och då, snacka tjejsaker med, fnittra, göra roliga selfies med, eller skvallra med.

Men jag har inga sådana vänner. Vänskap betyder ärlighet för mig. De som jag har sett som mina vänner har svikit mig. Mer än en gång. Vid olika tillfällen.

Vi är tre kvinnor. Alla har olika liv, olika antal barn, olika antal äktenskap., olika mål. Vi arbetar i olika brancher, olika tider och tjänar olika mycket. Det enda vi har gemensamt är den solidariska kvinno medkänsla och att vi

en gång i tiden hamnade i Sverige från samma land.

Vi har under alla år befunnit oss på olika nivåer i livet. Medan den ena skaffade barn, kämpade den andra med sin partner att hålla ihop, eller när den ena sökte efter meningen med livet och sin plats under solen, medan den andra har hittat sin plats under samma sol...låter så luddigt.

Jag har aldrig känt att vi hade rätt timing. Jag har alltid känt att antigen så har jag redan gått igenom det där eller så var inte jag där än. Som tex när vi alla var singlar samtidigt. Vi hade inte blöta fester, inga högljudda träffar eller skitsnack under samma tak till 3 på morgonen.

Jag vet inte om det är så att alla appar gör att man har blivit folkskygg eller bekväm av sig och inte ta sig tid att ses. Eller på något sätt så hittade de aldrig tid att ses med mig i alla fall. För de två kunde och hade tid att ses när jag inte hade det. De reste flera gånger tillsammans och planerade saker.

Under flera år har jag vid flertal tillfällen frågat efter en gemensam träff men det har aldrig blivit av. Inte heller ringdes vi så ofta. Man kunde skriva och diskutera genom whatsapp men inte i verkligeheten. Jag var till slut tvungen att fråga vad som var fel eftersom de aldrig ville träffa mig. För nånstans kände jag mig utfryst.

Den ena svarade att jag har som vanligt fel timing, hon hade massa egna problem att ta itu med.

Den andra svarade på ett väldigt märkligt men ändå så ärligt vis genom att skicka mig en dikt...där hon ber mig fara?

Aktieköp för september.

Varför är det så svårt att slänga saker?

Varför är det svårt att skiljas från saker man inte använder?

Massa plagg ska ut innan något får köpas !

Inventering av kläder pågår...