Läser överallt om vad folk gör på sommaren med sina barn. Det känns mer eller mindre som en tävling att man ska under de 4 veckor (då vuxna har semester) ska hinna med en halvs livstid med saker. Resor, badställen, umgås med folk, middagar med släkt, städa hus, bygga pool och/eller altan. Barnen är med överallt i allt. Allt läggs ut på sociala medier. Mitt i allt detta ska man hinna med SEMESTER. Varva ner, läsa bok, höra sina egna andetag..typ.
Jag blir stressad av att se allt folk gör. Inte nog med att de flesta är miljonärer så har de så mycket enegi och lever värsta livet. Och jag blir stressad. Jag undrar vad är fel med mig och mina barn. Jag kommer aldrig ha råd att åka utomlands med barnen i en vecka all inklusive för att sedan skicka ena ungen till kollo och den andra på hockeycamp. Det är antigen eller tyvärr. Och jag tycker det är skönt med sovmorgon likaså mina barn.

Har svårt att tro att man kan klämma in allt man inte hinner med under året under 4 veckor OCH må bra av det. Men så tänker jag också. Att jag ska klämma in allt jag inte hinner under året, i de 4 veckorna. Jag har sparat saker, kläder, middagar, tankar (!), för att ta itu med dem nu, för jag orkar inte under vardagen. Men nu när jag har semester (vecka 3 nu) så känns inte det där aktuellt. Den där morgonpromenaden jag skulle ta varje dag under heeela semestern. Den där middagen jag skulle ordna med den där bekanten som jag knappt känner för det har gått x antal år och vi har inget gemensamt, tveksamt att det händer. De där böckerna jag skulle läst. Jag läser, fast andra böcker. Det som faller mig in. Eller så gör jag ingenting (en stund i alla fall). Som nu. Jag sitter, helt apatiskt och tittar på den molnfria blåa himlen och hör ungarna skrika vid poolen. Jag samlar vinbär och njuter. Jag vattnar mina blommor och pratar med dem. Ungarna tycker att jag är crazy för att jag pratar med blommorna.
Fast de kanske gör alla andra också. De som lägger ut sina bilder. Mellan kanot paddling, bergsklättring i Italien och segling i Stockholms skärgård så kanske njuts det av ledighet.

Min trettonåring frågar varför vi måste hitta på saker (jag har puschat för det). Jag kunde inte berätta att det är för att jag har så dåligt samvete över att du har suttit hemma hela sommarlovet, i dina kallingar, spelandes ps4. Jag sa att det är nu det finns tid. Jag menade att det finns tid, mamma är harmonisk, ta vara på tiden för snart kommer hösten och mamma blir en stressad, heltidsarbetande, trött morsa med ständig pms. Men tiden finns väl hela tiden? Det gäller väl att prioritera som med allt annat.
Men att vara ensamstående med barn är ett lågt status. Barnen har aldrig lika villkor som de som lever i kärnfamiljen. Just det, på bilderna är det bara kärnfamiljer. Sällan det åks utomlands med barnskara på 6 barn (även om det händer, inte i mina sociala flöden dock). Och sällan de som har ett helt vanligt jobb som sjuksköterska tex. Pengarna finns liksom inte för sådana semestrar.

Så när barnen får berätta i skolan om vad de gjorde på sommarlovet så kommer de säga ingenting. Och jag lider av det. Jag lider även av att jag är tråkig och kan inte hitta på saker (eller tvinga barn att hitta på saker) med mig. Och ännu mer lider jag för att jag inte kan ge en sommarlov som andras ungar har.

Ps. De gillar inte Gröna lund (!), Skansen, teater, museer, picnic, eller något annat som inte innehåller spel eller bad. Och så finns de saker de vill göra som det inte finns pengar till. Förståss.

Sverige brinner

Brandmän från Polen kommer hit för att hjälpa med släckning.

Mina ärvda rosor

I de flesta hem i Sverige denna sommar...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit trött på problem med denna sida. Vill du följa mig med mig? Här fortsätter jag skriva: https://2017lady1980.blogspot.com/ ...

Jag har insett en sak. Jag tycker inte att arbetslivspsykologi är kul. Nu kommer jag avsluta kursen bara för att men jag tycker inte den är lika kul som utvecklingspsykologi. Sedan har jag tänkt på en sak nu när jag försöker tänka ut vad jag s...

Hade en märklig situation på jobbet igår. Chefens eurocard faktura har inkommit och jag har samlat ihop kvitton. Han bor i Västerås och har förmånsbil egentligen. Men på grund av en ögonsjukdom fick han ta sig till och från arbetet kommunalt dvs tåg....

Idag ringde jag upp son 2 och frågade om han ville spela biljard med mig. Han var lyrisk över erbjudandet! Och jag blev glad. Jag var på dejt idag. Med alla mina 3 pojkar. Inte illa eller hur. Och jag njöt av varenda sekund. Vi spelade biljard, dr...

Jag var hos optiker igår. För att min chef tvingade mig skaffa terminalglasögon. Jag har levt i förnekelse länge men nu måste jag erkänna att min syn har blivit sämre, vilket stämde efter undersökningen. Jag klarar mig inte när jag kör bil, och ser i...