En del saker har hänt de senaste veckorna.

Båda barnen bor här på heltid. Ett val de själva har gjort. Båda säger själva till pappan att de inte kommer.
Den stora är så anti pappa just nu. Han vill inte höra något om honom och tycker inte längre det är jobbigt att prata med han.
Pappan ville inte lämna ifrån sig den stora pojkes hockeysaker, vilket har lett till att vi har köpt ett helt nytt set med hockeygrejer. Jippi ropade plånboken. Kostnaden delades med sambon och mormor dock men fortfarande mycket pengar. Killen är i alla fall glad och väldigt tacksam och för mig betyder det att det finns en sak för honom mindre att oroa sig för. Och att han lär sig att ansvara för sina egna grejer. Han är 15 trots allt.
Vi firade han med tårta här hemma. Blåste upp ballonger, han fick blåsa ut ljus på en tårta han själv valde. Han var nöjd. Mormor och morfar kom på besök och grattade. Från de fick han en dataskärm som han önskade sig. Nu blir det inga mer presenter förrän jul.

Den lilla får ångest efter samtal med pappa. Han får ont i magen, blir illamående och kan egentligen inte förklara exakt vad han känner. Jag har hört ett par av samtalen, oftast är han inte nykter, och säger saker som att om du inte kommer till mig så finns inte ni (barn) för mig. Ja efter det vill de ju jättegärna gå dit. (Eller inte) Han försökte bjuda barnen på bio men ingen vill gå. Jag själv har uppmuntrat till att de ska göra det men båda har sagt nej. Båda är nog oroliga för frågor som han kommer ställa. Jag hoppas att de vill ha ett umgänge med pappa men jag hoppas att de mår bra av det umgänget. Just nu är det inte så.

Jag har avslutat mitt arbete med min psykoterapeut. För några månader sedan tänkte jag att jag aldrig skulle kunna göra det. Det har varit upp och ner. Ena dagen kände jag att jag behövde henne för att i nästa vilja avsluta samarbetet. Nu är det över i alla fall och jag är redo att lösa mina problem själv. Jag litar på mig själv. Jag har även tänkt på att i och med allt detta så har jag kommit på vem jag är. Det tog nästan 10 år att inse detta. De frågor jag hade innan har jag fått svar på genom mig själv. Det berörde så mycket, som varför jag reagerar som jag gör. Varför mitt liv blev som det blev. Varför jag känner som jag gör i speciella situationer, med vissa människor.

Min mammafitness månad har avslutats. Jag har lärt mig massor om mat. Att jag äter alldeles för lite har jag aldrig kunnat tro. Nu fortsätter jag i samma anda med mat och träning. Har skrivit upp många recept och även hittat på egna.
Det rullar på allting. Med allt. En dag i taget liksom.