Jag hatar shopping! Hatar allt vad det innebär. Trängas i affärer, byta om 50 gånger, leta, söka och framför allt folket!

Mammor med sina vagnar är värst! De kommer där, gärna med sin dubbelvagn som om de är de enda som går i gångarna, i centrum, på cykelvägen etc Hur mångar gånger har man inte blivit påkörd, överkörd på tårna och så blänger de på en som om de är jag som måste flytta på mig bara för att hon har en vagn. Vad är fel med folk!?

Tycker därför det är så skönt att man kan handla allt på nätet. Allt!

Var tvungen att beställa färg till vår skrivare, gjorde det genom refunder.se och vips så fick jag 116,44 sek tillbaka!

Billigare än affären, jag behövde inte lyfta på min rumpa och jag sparade tid.

Samma sak med kläder, hygien, och hudvård.

Obs! Detta är inte samarbete.

Är det inte märkligt att just när man ska jobba så är vädret allt annat än dåligt. Solen skiner utanför. Jag håller på o kokar ihop här. Har ont i huvudet sen i morse.

Var sen till jobbet då mina tonårsbarn vill att jag håller de i handen och skjutsa till skolan. Eller vill de verkligen det?? Är det inte jag som är så bra på att erbjuda mig att skjutsa, steka ägg på morgonen och vänta tålmodigt på att de ska hitta allt de behöver kl 7:47 så att jag kan åka iväg och komma försent till jobbet..igen. Jag menar det fanns ju ingen tid till att hitta kläder, samla ihop väskan igår, eftersom de var så upptagna av att spela och sova hela dagarna. Hur gör ni andra tonårsföräldrar när ni ska lära era barn att vara självständiga och ta ansvar för sig själva? Ge mig tips, då jag går på knäna...

Jag har tappat motivationen till mina kurser. Den känsla som jag såg fram emot har jag inte upplevt. Kurserna har bara lagts till som en börda. Kommer inte ens kunna göra provet på mattekursen då jag har inte haft energin att sitta med den. Har frågat mig själv varför jag gör detta. Jag vet faktist inte. Har ju en konstig relation med mig själv så istället för att ge mig själv lugt och ro så tar jag på mig kurser som om det inte räcker med stressmoment i livet. Har även tänkt på vart jag vill med dessa kurser, skrev till studievägledaren i kommunen som inte är så snabb på att svara, och jag vet inte vad jag vill med dessa kuser. Jag tror inte att jag kommer nån vart om jag läser 2 st kurser. Man tycker ju att det borde räcka med slutbetyg men tygligen inte.Helt ärligt tror jag inte att jag vill plugga och jobba heltid samtidigt. När barnen har flyttat ut ok, men inte så länge de bor hemma.

Trots massa olika projekt försöker jag hålla fast vid att röra på mig varje dag. Men det jobb jag har nu är det liksom lite prio ett...

Det har varit magiskt.
Sol hela helgen fick vi!
Idag tvingade jag sambon ut och köpa stolar så att vi kan sitta ute. För första gången satt vi ute och fikade i stolar.
Jag hann även ha en picnic med kaffe igår på gräsmattan. Låg och tittade på myror i gräset. Snacka om att leva i nuet. Snacka om att njuta av tillvaron. Det var länge sedan jag tillät mig själv att bara vara... och det var skönt och jag var värd det.

Jag hann även göra i ordning och plantera i min ena pallkrage. Så svårt att veta vad man vill ha på sin tomt. Det är vår första sommar här. Vi är fortfarande chockade över att allt är vårt. Jag brukar ställa mig mitt på gräsmattan ibland och bara stirra ut...inspektera mina ägor så att säga. Hela tomten är full av blommor just nu, på gott och ont. Blir svårt att tänka på hur man vill att det ska se ut. Bara gräsmatta eller göra något annat kul med jorden. Just nu är det bombnedslag på vissa ställen. Vi har grävt ur, lämnat det och grävt nån annan stans. Sen så har det kommit upp blommor lite överallt. Jordgubbslandet ser mest ut som en blommande äng... Ja tänka sig att jag har ett jordgubbsland! Kunde inte ens tänka mig det för två år sedan.
Har inte haft så mycket lust att plugga i helgen, däremot har jag varit ute massor och rört på mig. Dels i trädgården. Med pallkragar, plantering, jord. Dels har jag promenerat och sprungit. Jag har liksom haft shorts på mig hela helgen!! Jag som alltid tycker det är kallt. Märklig känsla att springa i kortärmat. Jag har blivit en av alla andra i Sverige som sticker ut fejan så fort det är varmt. Jag har blivit försvenskad. Fika är det bästa jag vet. Lagom är inte ett konstigt ord längre...jag älskar lagom. Ja och så solen, man lär sig uppskatta den på ett annat sätt här i Sverige. Dock fick jag solallergi som vanligt :(

Idag hade jag en dispyt med den stora. I flera dagar har jag hört han säga att han ska göra läxor sen, duscha sen, äta sen, etc etc Han hade sin skoldator med sig, även det tog tid att få till. Han satt igår lite med läxor. Har ingen koll på vad som är gjort. Det är märkligt med skolan idag, så svårt att hålla koll på vad som ska göras, vilka läxor de har, när saker ska lämnas in. När jag påminner hela dagen idag så får jag sen till svar. Till slut säger han att han inte har någon batteri kvar och att laddaren är i skolan. Jag föreslår att han ska stänga av sitt spel som han har suttit vid all sin vakna tid i flera veckor och börjar ringa runt och kolla om nån har en laddare att låna. Kollar upp, den kostar minst 500, och jag har inte råd att lägga en femhundring på en laddare som jag inte ens kan använda sedan.
Det bara brast för mig. Jag stängde av internet i hopp om att han ska vakna upp ochbörja agera.
Nu sitter jag och gråter för att jag har sagt saker som eg är sanna och som är jobbiga för mig (!) att säga då jag har så dåligt samvete för att barnen har det så som de har det. Vad gör ungen då?
Jo han har lagt sig pch somnat.

GAAAAH!!!!!
Jag är så frustrerad och arg att jag vet inte vad jag vill göra med mig!!!
Jag vill inte se detta!!!
Jag orkar inte se detta!!!
Jag orkar inte kämpa för de längre!!!
Ja jag har misslyckats, stäm mig! Men låt mig slippa få se eländet. Ungjävlar uppskattar inte mig eller vad jag gör för de.
Den minsta har haft vänner hela helgen hos sig. Sambon var tvungen att fråga om han beter sig så mot sin pappa också, eller om det bara är mig som de kan jävlas med. Han blev allvar...för en sekund. För att sedan skita ner igen precis efter att jag har dammsugit första gången.

Jag blir inte klok. Jag vet inte vad jag ska göra med dem.

Mina gurkor har börjat växa!
Jag är helt lyrisk. Inte över gurkorna i sig. Utan spänningen i sig. Från frö till växt.

Idag fyller jag år. Hurra för mig!!
Jag firades hemma med mina allra närmaste. Idag var en stor dag då idag för första gången på flera år som barnen kunde närvara på min födelsedag. (Inföll ju på pappas vecka alltid) Min mamma med sambo och sambons mamma kom. Vi grillade, skrattade, pratade, åt god mat och åt tårta. Inget märkvärdigt för andra men för mig som om alla pusselbitar var på plats. Jag hade mina barn hos mig. Och på eftermiddan kom solen fram och lös ända till kvällen. Underbart! Denna dagen kommer jag minnas länge.