Är det inte märkligt att just när man ska jobba så är vädret allt annat än dåligt. Solen skiner utanför. Jag håller på o kokar ihop här. Har ont i huvudet sen i morse.

Var sen till jobbet då mina tonårsbarn vill att jag håller de i handen och skjutsa till skolan. Eller vill de verkligen det?? Är det inte jag som är så bra på att erbjuda mig att skjutsa, steka ägg på morgonen och vänta tålmodigt på att de ska hitta allt de behöver kl 7:47 så att jag kan åka iväg och komma försent till jobbet..igen. Jag menar det fanns ju ingen tid till att hitta kläder, samla ihop väskan igår, eftersom de var så upptagna av att spela och sova hela dagarna. Hur gör ni andra tonårsföräldrar när ni ska lära era barn att vara självständiga och ta ansvar för sig själva? Ge mig tips, då jag går på knäna...

Jag har tappat motivationen till mina kurser. Den känsla som jag såg fram emot har jag inte upplevt. Kurserna har bara lagts till som en börda. Kommer inte ens kunna göra provet på mattekursen då jag har inte haft energin att sitta med den. Har frågat mig själv varför jag gör detta. Jag vet faktist inte. Har ju en konstig relation med mig själv så istället för att ge mig själv lugt och ro så tar jag på mig kurser som om det inte räcker med stressmoment i livet. Har även tänkt på vart jag vill med dessa kurser, skrev till studievägledaren i kommunen som inte är så snabb på att svara, och jag vet inte vad jag vill med dessa kuser. Jag tror inte att jag kommer nån vart om jag läser 2 st kurser. Man tycker ju att det borde räcka med slutbetyg men tygligen inte.Helt ärligt tror jag inte att jag vill plugga och jobba heltid samtidigt. När barnen har flyttat ut ok, men inte så länge de bor hemma.

Trots massa olika projekt försöker jag hålla fast vid att röra på mig varje dag. Men det jobb jag har nu är det liksom lite prio ett...