Jag har varit snäll mot mig i helgen. Jag har tagit det lugnt. Jag har gjort det jag velat och inte gjort det jag inte velat.

Är för stolt för att erkänna att kroppen börjar balla ur och jag är tvungen att ta hand om mig för att må bra. Negativ stress är aldrig bra för kroppen. Men dum som jag är så kör jag 180 tills jag inser att alla andra kör mycket långsammare. Det värsta är när kroppen säger ifrån. Då har jag inget val liksom.

Jag har hämtat ut mina paket i helgen. Det blev 2 st luvtröjor. Sedan har jag beställt massa kläder som jag väntar på. Jag behöver förnya min garderob. Och skor. Det bästa med näthandeln är att jag aldrig behöver gå till en fysisk butik. Klart jag gör det ibland. Men det händer väldigt sällan. Har inget behov av att besöka butiker för att känna mig levande.

Aldrig mer glass!!!

Jag åt lunch hemma, sen drack jag kaffe och åt upp resten av glassen jag hade i frysen. Någon timme senare satt jag på toa...resten av dagen. Blää!

Middagen på O´learys fick ställas in. Mådde bättre sedan på kvällen så det blev ett par filmer på Netflix.

Jag försov mig imorse avsiktligt. Det är ändå så lugnt på jobbet denna vecka så det spelade ingen roll.
Tydligen så har vi även halvdag och så fredag på det. Underbart!

Tack till dig kära främling som löptränade medan jag körde förbi dig hem, trött och på mindre bra humör. Jag tänkte att om du kan så kan jag också. Sagt och gjort!
Och så gjorde jag det ba...
Grymma miig!

Mer och mer har jag tankar på att börja studera. Känns konstigt att närmare 40 så vill jag göra andra saker än vad jag gör idag. Är det vettigt att läsa något nytt vid min ålder? Känns som att livet kommer ta slut och jag ångrar att inte provat på saker som jag vill (och ville när jag var yngre).
Har inte tänkt på hur allt kommer se ut men kollar lite på olika utbildningar jag kan tänka mig att gå.

Det känns konstigt i själen.
Mina barn kommer aldrig klara av att lära sig ta ansvar för sig själva, enkla saker som borsta tänderna innan de går till skolan, duscha i alla fall ett par gånger i veckan, vakna i tid till sina träningar eller skolan eller ännu bättre lära de att städa sina rum. Barnen hör mig aldrig av någon konstig anledning. Det slutar med att jag gör saker åt de för att de ska bli gjorda..förutom tandborstning pch duschning förståss. Jag kommer ihåg hur det va att vara tonåring. Kommer väl ihåg att mamma bestämde mycket, hur hon körde över mig. Hur det bestämdes över mitt huvud och hur jag var tvungen att rätta mig efter regler som hon satt upp. Själv försöker jag ju faktist att prata med barnen och involvera de i hur regler ska se ut så att alla blir nöjda. Jag tänker att det är så de lär sig att kompromissa med andra människor i framtiden. Vi är jämlikar jag och mina barn. Mina åsikter är inte mer värda än deras.
Det är bara de att de inte vill lära sig. Jag blir frustrerad, ledsen och arg. Jag menar självklara saker borde de väl kunna klara av! Jag försöker att vägleda de rätt utan att trampa för mycket på tårna. Jag är ju faktist en förälder och jag ska sätta gränser. Det är liksom en av få befogenheter jag har som förälder. Jag är nog rädd för att de inte klarar sig själv när de lämnar boet. Eller ännu värre, att de kommer bo med mig till de är 36    

Måndag och året första arbetsdag är över.

Märkligt att jag har haft sammanhängade ledighet i 10 dagar men jag känner mig inte utvilad. :(

Kan inte heller påstå att jag inte skulle vilja vara ledig i en vecka till. :)

Det var rätt lungt på jobbet, många har ju semester fortfarande och dagen gick ganska snabbt. Dessutom var jag hemma på lunchen och träffade min familjebehandlare. Vi får väl se vad allt detta ger.

Träning idag:

Gym samt löpning 2,5 km

Heja mig!!

Jag sitter i min pyjamas, sminket är borttaget, ordningen är återställd. Klockan är inte ens kvart över 12.

När jag var yngre så väntade jag in den nya magiska året. Något skulle ske. Något magiskt skulle ske så livet skulle vändas 360 grader. Allt som var dåligt skulle bli skitbra och det som var skitbra skulle bli ännu bättre. När jag blev äldre så insåg jag att magin inte finns när klockan ändrar från 23:59:59 till 00:00:00. Så nu är jag liksom helt lugn när jag ska skåla in det nya året. Jag gör inga löften, speciellt de som jag aldrig kan hålla. Jag hoppas inte på att något magiskt sker då egentligen ingenting med klockan är magiskt eftersom jag blir ett år äldre för varje år (vilket känns i kroppen).
Utanför smäller det massor av raketer. Vi valde att ge barnen pengarna i år istället för att köpa fyrverkerier. Varför elda upp pengar när man kan käka upp de eller slösa på annat onödigt :)

På tal om pengar. Under 2018 vill jag bli bättre på att konsumera. Köpa det jag verkligen behöver och använder. Efter flytten rensade jag bland mina saker och slängde otroligt mycket grejer som var helt nya. Dyrt och helt meningslöst.