Alla mina är hämtade. Alla är (snart) mätta och belåtna. Vi eldar, otroligt mysigt. Enda som saknas är snö.

Idag har det varit hockey dag. Matcher, träningar, skjutsning fram och tillbaka och en hel del frysa... Nu är det jag som har fungerande markservice hemma. Rollerna är ombytta. Jag kan inte påstå att jag inte njuter av det. Och uppskattar det och honom som gör det möjligt för mig att engagera mig i mina barn. Och njuter av det.
Min separation är nog det bästa som kunde hända i barnens liv. I många avseenden.
Om knappt 3 timmar blir sista hämtningen så att man har någon timme av söndags mys innan jag ska sova.

Är lite stolt över att nobba kaffet på en cafe för 49kr. 49!!! Man kan få en hel dags mat för 49 spänn. Eller 2 kg kaffe som man kan brygga själv med vatten från kranen. Om man köper 1 sån kaffe varje vecka så blir det ca 2500kr. Tänk vad mycket man kan spara på ett år om man tänker efter före...

Jag står på cafet i en av ishallarna i väntan på match. Andra mammor och pappor kommer in, köper kaffe, hälsar. Jag inser att jag vet inte ens namn på vissa. Och skulle aldrig gissa om vilken unge tillhör till vilken förälder. Min son har spelat hockey sedan han var 5-6 år gammal. Jag har sett föräldrarna/hälsat på i nästan 10 år.

För ett tag sedan var jag på en öppen session med Johannes Hansen. I slutet sa han en sak jag lagt på minnet: Det finns de som utför, de som tänker på det och de som ser på, vilken av de är du?
Idag har jag bokat komvux kurs som jag behöver för att komma in på universitetet.

Jag var ensam halva kvällen idag. Tänkte på hur mycket man hinner eller inte när man är ensam.

16:32 Jag lämnar jobbet.
16:38 Var tvungen att använda isskrapan så jag lämnar jobbet nu.
16:56 Lägger in tvätt hemma, packar mina paket som ska återlämnas.
17:11 Lämnar och hämtar paket. Jag är först i kön. Jey! Tänker på att det brukar alltid bildas kö bakom mig. Minst 2 pers om jag är först i kön.
17:26 Är på biblioteket och lämnar mina barns böcker. Ingen folk alls.
17:38 Är på coop. Står och tittar på husdjursavdelningen. Vi har inget husdjur ska tilläggas.
18:08 Är hemma och gör pyttipanna, tömmer disken, rensar lådan samtidigt som jag lyssnar på ljudboken Omgiven av idioter.
19:13 Tvättmaskinen har pipit klart. Sitter dåsig och kollar på julgranen som jag snart ska plocka ihop. Eller inte. Fixar matlådor. Städar kliniskt rent i köket efter mig. Vaddå jag älskar rent   Sedan sorterade sopor, papper och plast...mannen fick ta ut det ur huset. Dammsög kök, hall och vardagsrum.
22:06 Har legat i soffan i säkert en timme. Tömde tvätten och la i en ny maskin. 22:09 Hänger tvätt...snyft...

Hur hann man förr? När man hade 2 små knoddar att ta hand om utöver allt det som jag gjort idag. Kommer inte ihåg att jag låg i soffan när jag hade småbarn dock. Men då var jag under 25 också    Och då hann jag aldrig tänka på vad jag gjorde då det fanns inte tid, det skulle bara utföras.

Magiskt...

Vi har en kille på jobbet som det alltid är synd om. Hans mamma dog i september, han åkte tillbaka till sitt hemland och var borta i en månad. Sedan kom han hem och alla tassade på tå kring han. Nu i december dog plötsligt hans moster. Han var också borta i 3 veckor och nu känns det som att vi går runt som katter kring het gröt.
Jag menar ja det är jättesynd om han. Död är något vi aldrig kan påverka och det tär på en att någon lämnar en men att tassa runt och försöka skona han från verkligheten är ännu mer synd. Och han har börjat utnyttja situationen genom att inte göra vissa saker som ingår i hans arbetsuppgifter.
Vi har ganska fritt på jobbet. Vi behöver inte dra av någon tid tex om vi ska till läkaren eller lämna bil på service etc Men jag kan ändå tycka att det är lite orättvisst att han är borta 7 veckor pluss 5 veckor då han hade semester och inget löneavdrag har gjorts. Dessutom verkar det som att han inte är så jättepigg på att stänga kontoret sedan jag kom. Smiter alltid tidigare utan att förvarna innan.
Jag vet att det finns inga perfekta arbetsplatser och detta är ju familjeföretag. Men jag är nu trött på att höra från arbetskamrater hur synd det är om han. Han har ett val. Punkt. Och att han dessutom gör sig ännu mer ynkligt är det ännu mindre synd om han.
Alla har vi våra issues. Men ingen tycker synd om mig som har levt med en alkis...det var ju mitt val. Och ingen tycker synd om mig som inte kunde lämna han...för att jag har aldrig tillåtit det!
Bah jag har svårt för att tycka synd om folk. Det är nog det värsta man kan göra. Det är att se ner på människan med flit.

Jag har börjat det nya året genom att rensa hemma. Jag är en sån som blir stressad av att omge mig av massa saker. En sån som gillar(!) att städa och ha det rent runt sig. En sån jobbig som förväntar mig att andra i min närhet ska ha det rent. Det är jag det   

Såå i och med detta så började jag redan strax innan nyår. Jag har rensat bland :

• ungarnas kläder
• mina kläder
• mitt smink
• mitt flöde samt min "vänner" på insta, facebook och de bloggar jag följer
• nu håller jag på med min aktieportfölj

Sedan skulle ju huvudrensning inte skada..

Vi har även rensat massor i huset och varit x antal gånger på soptippen. Senaste var att vi bytte ut sängen i mellandagarna och passade på att slänga den bl a. Jag är inte bra på att sälja saker, samt så tycker jag att det är tidskrävande. Jag jag sålde på tradera ett par barn shorts för 59 kr så fick jag betala frakt på 2x59 pga att jag uppgav fel adress, min egen adress    Så för mig är det lättare och billigare att slänga saker. Just det, all reklam man får på sms, mail etc är också borttaget.

Gillar du städa? Har Du rensat inför det nya året?