Det blev en relativt lugn helg. Jag försöker att inte reagera på saker och ting men det är svårt.

Jag känner mig ensam. Jag har malat sönder min sambo med att prata om dessa eviga problem. Och jag har ingen annan att prata med... Så hans grej har blivit att sitta hela kvällarna framför spel och tv. Jag går mest med mina hörlurar och lyssnar på musik så jag kan resonera med mig själv. Kan ju förklara varför jag inte har kompisar    Jag vill inte belasta andra med mina problem. Och samtidigt har jag inget att berätta än bara det som är nu. Och nu är skit. Vem orkar höra nåt sånt?!

Det känns som att jag själv är i en ond spiral. Jag ser inte slutet på det hela. Och så påverkas jag av att höra andra som är i samma situation som inte kommer någon vart. DET är det jobbigaste. Samtidigt kan jag inte visa mig sårbar inför mina barn. Vårt motto är  -" Det kommer lösa sig, det kommer bli bättre. Jag gör allt jag kan för att det ska bli bättre"

Om de ser en mamma som sitter och gråter och är full av förtvivlan och på väg att ge upp så kommer de att må ännu sämre. Jag ger de hopp.

Jag har mailat till soc handläggaren och begärt vårt ärende i pappersform. Har fortfarande inte hört något.

Har även mailat pappan om saker och ting som rör barnen som vi som föräldrar ska komma överens om/prata ihop oss om. Han har inte svarat vilket jag inte är så förvånad över. Det betyder ju att det är inte mer än rätt att jag har gått vidare med advokaten.

Sportlovet är över och jag har kommit på mig själv att jag under många år har aldrig tagit ledigt för att kunna hitta på något med barnen. Vi kom överens att vi ska hitta på något nästa gång det är lov. Och ska försöka göra det även när det inte är lov men det finns tyvärr aldrig tid   .

Jag känner mer och mer att jag som förälder borde kunna jobba deltid för att ha mer tid till barnen. Det är en prioriteringsfråga dock..samt en pengamässig fråga...samt en pensionsmässig fråga. Vi har skojat lite om att få en till vilket jag är väldigt kluven om. Å ena sidan så skulle det vara jättekul. Förhoppningsvis så kan jag vara en bättre förälder än den jag är idag, undvika samma misstag, njuta mer. Å andra sidan hela den här stressen..   Och placera ungen på dagis när den knappt kan gå... Nää, det sägs att barn förändrar liv. Fel, barn tvingar en att ändra livet men det görs sällan för att man påverkas utifrån vad och hur samhället kräver. Man förväntas jobba heltid.  

Hur många kan överleva på en lön idag? Hur många aktivt konsumerar mindre för att kunna överleva på en lön? Vad händer då när man blir sjuk? Klarar man sig på

Jag är inte beredd att fortsätta jobba heltid, vara alltid trött, försöka alltid pyssla ihop livet med jobb, barn och fritid. Det borde vara enklare än så...

Livet i allmänhet borde vara enklare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har blivit trött på problem med denna sida. Vill du följa mig med mig? Här fortsätter jag skriva: https://2017lady1980.blogspot.com/ ...

Jag har insett en sak. Jag tycker inte att arbetslivspsykologi är kul. Nu kommer jag avsluta kursen bara för att men jag tycker inte den är lika kul som utvecklingspsykologi. Sedan har jag tänkt på en sak nu när jag försöker tänka ut vad jag s...

Hade en märklig situation på jobbet igår. Chefens eurocard faktura har inkommit och jag har samlat ihop kvitton. Han bor i Västerås och har förmånsbil egentligen. Men på grund av en ögonsjukdom fick han ta sig till och från arbetet kommunalt dvs tåg....

Idag ringde jag upp son 2 och frågade om han ville spela biljard med mig. Han var lyrisk över erbjudandet! Och jag blev glad. Jag var på dejt idag. Med alla mina 3 pojkar. Inte illa eller hur. Och jag njöt av varenda sekund. Vi spelade biljard, dr...

Jag var hos optiker igår. För att min chef tvingade mig skaffa terminalglasögon. Jag har levt i förnekelse länge men nu måste jag erkänna att min syn har blivit sämre, vilket stämde efter undersökningen. Jag klarar mig inte när jag kör bil, och ser i...