Senaste inläggen

Av lady1980 - 18 juli 2018 21:26

Vi var tvungna att åka för att hämta hockeytrunk bl a. Nu får vi hämta alla hockeygrejer (vi har ju köpt en hel uppsättning)
Det tog nästan 1 timme.
Sonen hämtade allt han valde själv. Blev ledsen i bilen. Grät. För att han tyckte det var jobbigt att vara där. För att han inte kände sig hemma där. För att han hade dåligt samvete. För att han lovade komma till pappa efter hockeycampen vilket han antagligen inte kommer hålla. Han vill umgås med pappa och samtidigt inte.
Han vill känna trygghet där vilket han inte gör. Och det gör att han får dåligt samvete ännu mer.
Han har inte valt detta. (Separation) Men detta är nog bästa alternativet som finns. Han har inte valt att se att pappa ska förstöra för mig.

Jag blev riktigt ledsen för sonens skull. Han grät på ett vuxet sätt, så där som vuxna karlar gör. Önskar att han inte kände så. Önskar att hans pappa var annorlunda. Mot sina barn, mot mig. Och förklarade att det är ok med de känslor han känner. Det är ok att gråta och visa att han är ledsen. Och att alla är olika. Att vi kan inte styra hur andra ska vara mot oss. Och att han (och hans bror) får lära sig hantera människor, situationer som är jobbiga och obehagliga. Och jag om jag kan hjälpa honom så gör jag gärna det.

Av lady1980 - 18 juli 2018 16:50

Sitter i skuggan med dunderhuvudvärk. Väntar på att ipren ska börja verka. Vi är hemma. Båda ungar har kompisar på besök.
Mitt i matlagningen, när jag blandade köttbullar(!) kom jag på en sak. Hur gör andra ensamstående mammor med era barn? Hur aktiverar ni dem? Tvingar ni dem att göra saker med er? Åker ni och sitter på en sandstrand fast än ni har ont i huvet eller magen? Har ni också dåligt samvete för att ni inte har tillräckligt med tid? Pengar? Och/eller lust?

Vägen mot poolen

Av lady1980 - 18 juli 2018 14:49

Lääängtar till skolorna börjar!! Lärarna ska ha en fet lön och stort eloge för tålamod de har med barn bland annat mina.
Tycker det är himla svårt att aktivera tonårsbarn. 4 vuxna viljor ska samsas och komma överens. Och tonårshormoner på det liksom. Vissa dagar är jag helt gråtfärdig.
Min 15 åring kan inte göra sina egna smoothies, vaknar alltid på pisshumör och det enda som han vill göra (förutom att gymträna med sin bästa vän) är spela spel. Han behöver påminnelse om tandborstning, duschning, som om han vore ett handikappad barn (inget fel på att vara handikappad).
Min 13 åring vill endast göra det han vill, att bada i badhus och bli serverad, gärna dygnet runt.
Just nu är jag vid ett sjö ca 3,5 km från där jag bor, med min 13 åring som ville så gärna umgås med sin kompis. Kompisen har mindre syskon, samt en moster som har en lika gammal son som det mindre syskonet.
Vem fan åker till ett sjö när man har egen pool hemma???
Jo jag.
Jag har försökt cykla hit med barnen. Har försökt göra något med barnen, vad som helst, utan resultat.
Nu är jag arg för att jag är där jag inte vill vara. Förutom att jag känner mig som tredje hjulet bland S och hennes syster så tycker inte min son passar här heller. Jag menar andra barn hade klarat sig utan han.
Med det sagt åker vi snart hem.
Jag har alltid varit en tråkig mamma. En mamma som aldrig har kunnat sitta på stranden medan barnen stoppade munnar full av sand. Har aldrig varit en kaffe mamma eller cafemamma. Pojkarna har varit mer pappiga. Pappa är den som har hoppat från klippor, och gjort grabb grejer med barnen. Ja förutom när de var riktigt små och jag har tillbringat i princip varenda storhelg själv med dem.

Av lady1980 - 17 juli 2018 19:36

Behövs ord egentligen?
God bless us all ?

Av lady1980 - 12 juli 2018 16:52

Det som man har väntat på ett helt år har nu hänt. Vi har gått på semester. Hurra för oss!
I fredags när det var sista dan på jobbet så räknade man minuterna. Jag kom hem och vi insåg att vår pool var sönder. Något med pumpen bla bla bla. Sambon var mer eller mindre förstörd, han tycker sånt är stressigt. Och så precis när semestern har börjat. Suck.
Tänk att man går o väntar ett helt år på semestern!! Som dessutom är nu här. Vi som dessutom hade ett jobbigt år. Overkligt.
I helgen hade vi besök. Vi som skulle bada i poolen kunde inte göra det men det blev trevligt ändå.

Under måndagen var jag på arbetsintervju. Vet inte riktigt hur det har gått. Jobbet för mig är intressant men jag är inställd på semester just nu så jag kommer inte gråta om jag inte får den.

Vi har inte planerat en enda dag under vår semester. Det viktigaste i år är att bara bara. Lite nyttigt har vi gjort. (Förutom att fixa poolen) Haft besök, åkt till badhuset med lill sonen, vart på Ikea och äntligen köpt utebord. Vi har även bara varit, kollat serier, käkat gott och myyst.
Vädret har verkligen varit på vår sida. Mina plantor har dock torkat ut :( Mina gurkor samt mina tomater är lite mycket ledsna.

Av lady1980 - 8 juli 2018 22:49

En del saker har hänt de senaste veckorna.

Båda barnen bor här på heltid. Ett val de själva har gjort. Båda säger själva till pappan att de inte kommer.
Den stora är så anti pappa just nu. Han vill inte höra något om honom och tycker inte längre det är jobbigt att prata med han.
Pappan ville inte lämna ifrån sig den stora pojkes hockeysaker, vilket har lett till att vi har köpt ett helt nytt set med hockeygrejer. Jippi ropade plånboken. Kostnaden delades med sambon och mormor dock men fortfarande mycket pengar. Killen är i alla fall glad och väldigt tacksam och för mig betyder det att det finns en sak för honom mindre att oroa sig för. Och att han lär sig att ansvara för sina egna grejer. Han är 15 trots allt.
Vi firade han med tårta här hemma. Blåste upp ballonger, han fick blåsa ut ljus på en tårta han själv valde. Han var nöjd. Mormor och morfar kom på besök och grattade. Från de fick han en dataskärm som han önskade sig. Nu blir det inga mer presenter förrän jul.

Den lilla får ångest efter samtal med pappa. Han får ont i magen, blir illamående och kan egentligen inte förklara exakt vad han känner. Jag har hört ett par av samtalen, oftast är han inte nykter, och säger saker som att om du inte kommer till mig så finns inte ni (barn) för mig. Ja efter det vill de ju jättegärna gå dit. (Eller inte) Han försökte bjuda barnen på bio men ingen vill gå. Jag själv har uppmuntrat till att de ska göra det men båda har sagt nej. Båda är nog oroliga för frågor som han kommer ställa. Jag hoppas att de vill ha ett umgänge med pappa men jag hoppas att de mår bra av det umgänget. Just nu är det inte så.

Jag har avslutat mitt arbete med min psykoterapeut. För några månader sedan tänkte jag att jag aldrig skulle kunna göra det. Det har varit upp och ner. Ena dagen kände jag att jag behövde henne för att i nästa vilja avsluta samarbetet. Nu är det över i alla fall och jag är redo att lösa mina problem själv. Jag litar på mig själv. Jag har även tänkt på att i och med allt detta så har jag kommit på vem jag är. Det tog nästan 10 år att inse detta. De frågor jag hade innan har jag fått svar på genom mig själv. Det berörde så mycket, som varför jag reagerar som jag gör. Varför mitt liv blev som det blev. Varför jag känner som jag gör i speciella situationer, med vissa människor.

Min mammafitness månad har avslutats. Jag har lärt mig massor om mat. Att jag äter alldeles för lite har jag aldrig kunnat tro. Nu fortsätter jag i samma anda med mat och träning. Har skrivit upp många recept och även hittat på egna.
Det rullar på allting. Med allt. En dag i taget liksom.

Av lady1980 - 28 juni 2018 21:15

Tänk att tiden går fort, så fort. Min förstfödda fyller 15 idag     

Tittade på gamla kort, så liten han var. Kommer ihåg första gången jag såg honom. Han föddes 20:30 på kvällen. Jag var så trött, förlossningen tog tid, han förlöstes med sugklocka och hans huvud såg helt fyrkantig ut, och jag tänkte Herregud, är det så barn ser ut, haha. Han var väntad och älskad från samma stund. Han lärde mig vad kärlek är.

Det var konstigt och otroligt stort att vara 3 helt plötsligt. Jag var bara 23 och visste inte vad jag skulle göra när han började gråta. Det enda jag fick som instruktion från sköterska är kolla blöja, ge mat, krama.

Nu är han 15 och det funkar likadant (förutom blöja dårå). Uppmärksamhet, mat och kramar (även om det är svårt att krama en 15 åring)   Han har haft tuffa år men jag är otroligt stolt över min krigare   

Av lady1980 - 26 juni 2018 16:44

Har beställt en del kläder hem. Nästan 10 st klänningar totalt. Ingen passade. Det ser jättebra ut på bild men inte på mig :(

Alla dessa åker tyvärr tillbaka. Det ser konstigt ut med dessa klänningar på min kropp. Jag är så besviken och nästan gråtfärdig då jag ville så gärna ha en klänning i år. Men så kom jag på att jag använder ju faktist inte de så ofta. Och jag har ingenting att använda de med heller...
Den sista är helt underbar men den sitter konstigt vid bysten :(

Skapa flashcards