Det går upp och ner hela tiden. Min förskylning har inte lagt sig än och jag känner mig mer eller mindre desperat, känslomässigt utmattad, gående på sparlåga i ett. Jag försöker sova mycket men är aldrig utvilad. Ser inget glädje till att göra saker då jag tycker inget är direkt kul. Skulle vilja resa bort en vecka..eller en månad. Räcker med om jag kommer till öde ö.
Inget har hänt med advokaten än. Inget agerande kan göras då exet har sagt att hand ombud ska åkerkomma till mitt. De får då tydligen inte lämna in stämning utan måste vänta. Det är så typiskt han!! Hans mål ärju att dra på tiden, vara otillgänglig eller skapa situationer där man är osäker i sig själv och sina handlingar.
Jag borde vara arg och dra i alla trådar men istället vill jag bara gråta för jag orkar ingenting. Hans mål är ju att få mig ur balans psykiskt, och han tror ju att han har lyckats om han inser att jag inte agerar.
Helt ärligt så vet jag inte vad jag kan göra mer. Det jag har gjort är otillräckligt och det får jag höra högt och tydligt då och då av min mamma.
Vaddå hade hon förväntat mig att jag ska ta itu med saker och ting? Varför skulle jag det när jag lärdes vara tyst och alla till lags. Sjukt. Och inget konstigt att mina barn går igenom saker nu. Orkar inte ens skriva om det mer.

Lilla sonen är förskyld igen, så jag kan ju förvänta mig att få hem en sjukling ...igen. Det betyder inget hockeyträning under min vecka. Igen. Och inget att hitta på då barnen är utmattade och vill bara spela spel, vara hemma...