Vet inte vad det är sedan i fredags men till och från är han en riktig surkärring. Värre. Kärringar brukar beklaga sig men han är tyst.
Vet inte vad som hände idag men jag har ont i magen. Den känslan jag hade med exet att jag har känt detta förr. Att det är inte rätt. Att jag vill bort. Vi har inte bråkat. Vi har inte sagt fula ord till varann. Bara gnabbas för ingenting. Bara sådär. Måste vara något med planeterna. Eller kanske ovädret påverkar.
Vid sådana tillfällen tänker jag att vi borde ha väntat med att flytta ihop. Det är inte första gången jag får den känslan. Jag hatar det. Känner det in i tårna. Jag går ibland förbi mitt förra hus för att påminna mig om hur jag förändrade mitt liv. Barnens liv. Hur bra jag började må. Tillät mig själv att må bra. Att testa egna gränser. Det tog tid innan ont i magen försvann. Ibland påminns jag om det. Jag är som en sadist för jag utsätter mig för det.

Hurra! Äntligen kom snön!
Det kanske inte är bara bra. Jag menar pendeltåget står still, flera olyckor på vägarna...jag får gräva ut bilen efter jobbet.
Men annars så...Yey för snön!

Jag är en väder människa. Jag påverkas otroligt mycket av vädret och ljuset. Och många gånger känns det som att jag bor i fel land. Helt fel.
Från igår är det oväder. Halva natten har jag lyssnat på knarrandet i huset, som taget ur en läskig film förutom att det läskiga aldrig visar sig. Om man inte räknar att jag dödade en spindel imorse som var lika stor som min lillfinger. Jag stannade tom en timme extra så att jag kunde skjutsa minstingen till skolan. Vill inte att han blåser bort.
Och så är jag trött innan jag ens hunnit komma till jobbet. Blää.

Bild : aftonbladet.se